I DID IT!!
Nu sitter jag här på ett Starbucks i Saan Fraaanciiscoooo och väntar på Frida, hon är det enda som saknas nu sen kan vår efterlängtade Westcoasttrip starta. Ready, set, GO! Cruisin' from SF to LA. That's gotta be life.
Tror aldrig jag känt så mycket blandade känslor i hela mitt liv förut, under så kort tid... Herre min skapelse vad känslorna har spelat mig ett spratt den senaste tiden... och den senaste veckan ska vi inte ens prata om haha... Senaste tiden har i princip enbart bestått av packning, packning och ÄNNU mera packning. En never ending story skulle man kunna säga. Att avsluta sitt liv här i USA tar ju mer tid än man tror, det är ditten och datten som ska fixas, och mitt i allt ska jag försöka njuta av sista tiden med värdfamiljen och vännerna. Även om det smidits planer som aldrig förr med alla så vet man ju faktiskt aldrig riktigt hundra om man kommer träffa vissa igen. Men okej, de kanske mest är ett fåtal. Till USA ska jag tillbaka, Australien måste det också bli... dessutom is London calling. Haha har jag gått och blivit restokig efter detta år? Svar JA!
Nu sitter jag ändå här och känner mig så oerhört LYCKLIG. Känner så mycket kärlek i mitt lilla hjärta. Av alla fina människor jag mött under detta år. Att säga hejdå till MIN värdfamilj var bland det svåraste jag gjort på väldigt länge. De har ju varit min familj här under ett helt år, och trots att det alltid finns med- och motgångar så är ju min kärlek till dem bestående för alltid. De kommer alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Detta är ju det absolut häftigaste jag upplevt hittills i livet- att dra iväg som au pair ett år till ett helt främmande land, men främmande människor. Pang på bara! Alla minnen man fått, alla upplevelser (både bra och dåliga) - skulle inte vilja vara utan något. Allt, just precis ALLT är jag så himla tacksam för, eftersom det har lett mig till just precis där jag är idag. Så mycket som jag har lärt känna mig själv, vuxit som person... jag finner inga ord för det. Life is not a destination, it's a journey.
Hur tufft au pair livet ändå varit stundtals, så kan jag ändå inte vara nog tacksam för allt det gett mig. Kommer aldrig kunna släppa taget om Ryan och allt vi varit med om... hur många gråa hårstrån han än må ha givit mig under årets gång. Det finns en självklar plats för honom i mitt hjärta.
Men just nu känner jag bara en sådan himla friiiiiiiiiiheeeeeeeeeeeeet. Jag är fri som en fågel *kvitter kvitter* he-he.
Jag klarade tamejtusan av att vara Au Pair under 1 år i USA. Ett HEEEEELT år. Det finns ingenting som jag inte klarar av. Den känslan är obeskrivlig. Och just precis vad hela detta äventyr går ut på. Nu är jag där.
Nu avslutas allt med flaggan i topp, men en göörgoo' semester. Med saknade Fridis. Sen ska det bli SÅ skönt att få komma hem till min kärna- min familj. Oh herregud I'm coming hooome. Nu blir jag sådär sentimental som bara jag kan bli här igen. Fan, trodde jag gråtit färdigt för idag. Mamma, pappa, Maria, Henrik (!!!!!) & Zigge. De bästa i mitt liv. Och mormor, farmor, släkt + alla vänner. Jag kunde inte vara mer redo för att få träffa er alla igen.
Måste nog avsluta detta inlägg nu... känns som att Starbuckspersonalen börjar glo på mig. Min vanilj chailatte är uppdrucken sen long time ago. Och jag har typ byggt bo här där jag sitter.
Ensam i San Fransisco för stunden. Men inte är det länge till. Nåväl. I DID IT!!!
En Månad Kvar
Next up- Seattle
Bloggpaus?!
"Love you"
M-M-M
...Marabouuuu.
Farligt gott att moffa lite Marabourutor efter sisådär 10 månader utan. Men ack så gott det var. Jag bjöd Lauren på den svenska stoltheten igår när vi hängde lite spontant på Starbucks över en chai latte. Haha och hon blev lagomt frälst om vi säger så ;)
Nåväl. Kollade andra halvan av fotbollsmatchen Sve-Eng idag. Blev väldans mycket GO SWEDEN där ett tag (verkade ju gå vägen i några minuter iallafall) ... tills de förlorade ändå. Jaja, tack och hej för detta EM. Måste säga att en börjar bli van, haha! Ett ord: Suuuuuuuuuurt. 
Patrioten - Heja Sverige!
Sahara Sam's
Här kommer lite bilder från dagen:
Det var ganska stort måste jag säga
Aningen nöjd över alla tickets (typ 250 st...) han hade turen att få (!) i spelhallen utanför vattenlandet
Ryan fick upp en såndär liten grej med klon (!!) Tror aldrig jag sett honom så glad, haha. Firades med kramkalas.
Här räknas alla tickets, som man sen får välja ett eller flera priser för.
New York Mini 10K
Nej hörrni, nu måste jag sova så hälsan är någorlunda i behåll tills morgondagen.
WISH ME AND SARA LUCK :D
Chokladbollar
När allt var klart blev det då att smaka en (okej två) innan de fick läggas i kylen för några timmar. Och de var så sjuuukt goda. Double thumbs up av Ryan också. Ingenting går ju upp mot SVENSKA NEGERBOLLAR! Men tyvärr så saknades ju en viktig grej på dem - pärlsockret. Finns ju inget sådant här. Och Ryan valde att avstå från att rulla dem i (mera) socker som t.ex. strössel. Stolt man blir, haha!
Ryan var the pro på att rulla negerbollarna
Härlig eftermiddag må jag säga!
Livet
VILKEN dag sista dagen i Maj bjöd på! Den spenderades med några timmars poolhäng hemma hos Sara... Bilderna får tala för sig själva. LIVET ALLTSÅ.
BAAAM
Då var semestern med Patricia över... Känns som den försvann lika fort som den kom. Vips! Tjoff! Borta! Men gaaaalet vad mycket vi hann klämma in på veckan som hon var här. Äkta turistande i NYC och även liten sightseeing i mina hoods i Marlton. Åhh, vad bra det varit!! Perfekt semester som innehöll allt och lite till känns det som. SÅ himla glad att du kom och hälsade på min vän <3
Men ja.. detaljerna om semestern får vänta. Fan, bloggning är inte min starkaste sida numera. Tar såååå mycket tid. Orka, haha! Men en vacker dag kommer det väl. Precis som allt annat skojjigt jag upplevt senaste tiden... Nej, det går ju ingen nöd på mig när det gäller sånt. När ska jag hinna smälta allt?!
Hon kan ju den där Patricia ;)
Summering av Patruschka's och min resa (ytterst internt): BAAAM!! -Next... BAAAM!! -Next... (with the hipmotion)
Hahahaha. Over n' Out.
Insanity
Livet känns helt galet just nu. Min hjärna är typ fullsprängd med allt som händer. Jag är rädd att jag inte hinner njuta av allt, men det MÅSTE jag!! Gaaah, iallafall, här kommer lite av sakerna som snurrar i min skalle för tillfället:
1. Patricia kommer snaaaaaaart hit, till mig, i USA!! Sjukt overkligt att jag strax ska få träffa min saknade vän <3 Sen väntar en underbar semester i NYC tillsammans.
2. Jag skickade precis in (alltså för typ 5 minuter sen!), förslag på HEMRESEDATUM (!!!!) Oh My Gooooood. Bäst att sätta punkt där.
3. Central Park loppet. Central Park loppet. Central Park loppet. Peppen...
4. Seattle det blir med min värdfamilj över 4th of July. Alltså Seattle, kommer ju bli grymt. Nämnde jag förresten att vi ska flyga förstaklass?! There's a first time for everything ;)
5. Nu är det bestämt - Frida kommer över hit under min 13:e månad och vi gör en Westcoasttrip tillsammans. Från SF till LA. Finner inga ord.
6. Upplevde en av det bästa kvällarna i mitt liv i söndags, på Bamboozle Festival i Asbury Park, Bon Jovi spelade... Hans leende är ju tamejtusan bland det hetaste som finns. Jag dog. Sara dog. Lauren dog. Haha, top notch kväll helt enkelt.
Me and my friend <3 Skolavslutningen i 9:an (!)
En Dag I New York
14 April, dagen efter jag kom hem från Virginia Beach, blev det en spontan tur till New York. Märks det att jag älskar den staden? Haha ;) Jag, Bettan, Melissa och Lauren tog bussen in tidig lördagsmorgon och när vi sen kom fram så letade vi direkt upp ett brunchställe där personalen uppträdde och showade. Kul, kul att testa något nytt. Sara anslöt även till vår lilla grupp under brunchen, så nu var vi glada gänget på 5 pers som sedan gick ut och njöt av NY's alla gator.
Dagen var verkligen helt perfekt. Härligt strosande som varvades med shopping och fikapauser. OCH, icke att förglömma, så försökte vi lära Lauren (från Australien) lite svenska ord under dagens gång. Och orden var inte precis av det bra vokabuläret... "Helvete", "Jävla skit" o.s.v. Haha vi bokstavligt talat dog av skratt. Men de gulligaste var ändå "Hallå" och "Nej". Lät såå sött!!
Bussen togs sedan hemåt vid kvällningen. Som alltid, så slog övertröttheten till. Tror inte jag och Lauren fick mycket vettigt ur varandra. Sjöng mest på "Tonight we are young". Fun Fun. 
Showande personal på brunchstället
Härligt väder
Den boken vill jag ha
Fro-Yo is the shit
Och så till dagens roligaste: Dit vi gick för att höra om Broadway-musikaler (funderade på att se en men fanns inga bra), fanns även miniatyren av "The New Years Eve Ball". Bestämde oss för att knäppa en bild på oss tjejer där. Men där stod en vakt (som förmodligen var så galet uttråkad på sitt jobb) och lekte fotograf till alla som ville ta bilder. Så han "hjälpte" oss lite. Skulle snarare kunna kalla det att han påbörjade en lång photoshoot. Han var HELT galen. Och 100% gay. Haha, sån kul snubbe. Och poserna han ville att vi skulle ha var ganska roliga. Men vi bara skrattade och lät han hållas ;) Bilderna blev ju dock jättefina.
Pose komponerad av vakten
"Girls, you should be used to holding balls" Hahaha!
Som "kronan" på verket fick vi ta på oss Statue of Liberty-kronan ;)
En Mil
And guess what?! Idag var vi ute på första löprundan ihop nära Medford Fitness (värvade henne till mitt gym på en gång, hihi. Tråk att gymma själv ju), och jag klarade av att springa EN MIL (!!). Alltså detta är helt galet stort för mig, hur tusan lyckades jag med det?! Blev enbart några stopp för bilar o.s.v., annars sprang jag hela tiden. Vi skulle "bara" ta en sväng på 5 km eller något sånt, testa lite... Iallafall testa min löparform. Och så slutade det då med att vi sprang i över en timme... Lagom mörbultade ben, vill jag lova!
Som grädde på moset kan man säga att detta var första gången jag "på riktigt" varit ute och sprungit i USA, mest gjort powerwalk's innan ju. Ingen mjukstart precis... Gör mig ännu mer chockad att jag överlevde detta. MEN är ju tränad i övrigt, timmarna på gymmet sätter sina spår ;)
Så. Milen kan jag alltså klara av. Sååååhääääär pepp på loppet nu. Run Forrest Run!!
Efter milen idag. Dränkt i svett och röd i hela fejjan. Så det ska vara ;)
Dag Att Minnas
Jag möter upp honom från skolan, och genast säger han med ett enda stort leende att han har en överraskning till mig. "Till mig?!" Vad kan nu detta vara... Såklart kan han inte hålla på överraskningen tills vi är hemma (jag blir ju också galet nyfiken och ställer en massa frågor), så det slutar med att jag får reda på att överraskningen står i garaget... Japp, ni hörde rätt - i garaget - närmre bestämt bland alla hockeyklubbor. Ryan har då köpt en alldeles egen hockeyklubba till mig, för sina EGNA pengar. Bara en sån sak. Jag dog. Det var en försenad födelsedagspresent till mig. Dessutom var hockeyklubban "left-handed", alltså precis så som jag vill ha det när jag skjuter (och som den jag tidigare använt inte har varit). Han hade verkligen tänkt på allt. Precis allt. För att lilla jag skulle bli glad. Åhhh. Kunde inte sluta le. Och rörd blev jag också... började nästan gråta, haha. Kunde inte göra annat än att krama sönder honom, och säga "I love you, Ryan". Och hans svar... älskar det: "Yeah, I know you do..." Han vet om hur mycket han betyder för mig. Vilket betyder ALLT för mig. Och samtidigt så känns det så honom att inte säga samma sak tillbaka, utan istället vara cool och bara njuta och ta åt sig... That's my boy ;)
Som ni säkert förstår så spenderade vi hela eftermiddagen med att lira landhockey. Det har blivit vår nya grej. Istället för att ha baseballcatch. När vi är mitt i spelet säger Ryan plötsligt "Hey Anna, when you go home you might get to bring your stick with you..." Varpå jag svarar att det nog är bäst för både den nya tjejen OCH hans skull, att klubban lämnas kvar. Så hon kan spela med honom i fortsättningen... Men att han ändå tänkte tanken att jag skulle kunna få behålla min klubba när jag åker hem. Kändes verkligen i hjärtat. Dog typ för andra gången. Sedan sa han "Yes, who knows, she might even be left-handed... like you". Som mig. Hans au pair i snart 9 månader...
Ja ni. Det är dessa stunder i livet man lever på. För tillfället så känns det lite vemodigt att en ny au pair ska ta min plats i slutet av Augusti. MIN plats. För detta år är just precis ETT år för mig... Känner mig mer än nöjd som au pair sen. Men vill heller inte lämna Ryan, eller hela värdfamiljen för den delen. Mycket fina minnen tillsammans. Och just idag har jag bara 100 dagar kvar... Det går ju på en blinkning. Men lite kul är det ändå med att slutet närmar sig, får ju hjälpa min värdfamilj i letandet efter en ny au pair. Ni skulle bara veta hur skumt det känns att sitta på andra sidan och bedöma... Galet. Men skönt och avslappnat måste jag också tillägga, haha ;)
Ryan som "Bryzgalow" (stavning?!)
Jag som "Lundqvist". Med min nya hockeyklubba :D
