jjerseygirl

I torsdags var det tänkt att det skulle bli ett lite "firande" av Triin som dagen till ära gick och fyllde 21 (med andra ord så fyllde hon klubbålder här i staterna). Det var bestämt att vi skulle mötas på kvällen vid nio snåret på "The Dublin Square", en pub/bar och restaurang. Jahapp, det var ju bara detta LILLA problem att varken Bettan eller jag har åldern inne för att få komma in på en pub så här sent på kvällen... Så det var väldans tvek på om vi ens skulle åka, det var ju på vinst eller förlust liksom... MEN Triin och de andra tjejerna ville ju att vi skulle komma, och de sade att det skulle vara okej för oss att bara sitta med dem vid ett bord. Vi skulle ju SJÄLVFALLET inte dricka något utan bara komma som sällskap. Anyway, vi åker dit och det första vi behöver göra är ju såklart att visa leg. Haha kändes verkligen bra det här, bra början... Vakten tittade lääääänge på mitt körkort, och sen sa han bara "You're born 92??". Verkligen ingen idé att hymla om min ålder så jag bara "YES?!". "Ehmmm, okay..." blev hans svar, och sen var det en massa snack fram och tillbaka med honom och Triin och company om vi skulle få stanna och sitta med dem, eller om det bara var för oss att vända på klacken. Visade sig att det var OK för stunden, så Bettan och jag joinade gänget för sisådär 15 minuter, men sen ja då kom bossen (damdamdamdaaaam) över stället och berättade att det nu INTE var ok för oss att ens sitta kvar. Tjejerna försökte säga till han att de blivit lovade att ha två "under-age" i sitt sällskap av typ en servitris (?) eller något, så det var ju såklart helt lönlöst att försöka övertala honom att låta oss få sitta kvar. SÅ DET VAR BARA FÖR BETTAN OCH MIG ATT VÄNDA PÅ KLACKEN OCH GÅ! Kändes ju verkligen kul... gick därifrån och kände oss som typ två brottslingar... Kan ju säga att vi verkligen ANADE att det skulle bli så här. Ja menar, 21 är ju 21 så det var inte så mycket att göra åt saken. 

MEEN!! Bettan och jag hängde inte läpp för det, nejnej.... Vi hade ju insett att det kanske skulle bli på detta sätt, men vi ville ju såklart ge det ett försök ändå eftersom det var Triins födelsedag och tjejerna ville att vi (pluttisarna) skulle komma. Kan dock säga att frustrationen fanns där ändå. Men som sagt, vi gjorde det bästa av situationen. Och vad kan då det vara??! JOOO, SÅKLART ATT DRA TILL NÄRMSTA STÄLLE FÖR "UNDER-AGE-PEOPLE" ATT HÄNGA. Vilken blev... MC'DONALD'S!! Faktum var att vi inte ens varit särskilt taggade på hela "firande" grejen, eftersom vi anade problemen med legg... Så när vi drog och istället körde en "parmiddag" på det (o)finaste stället i stada', så var vi glada ändå ;) 

Vår utsikt förändrades på följande sätt (Inget oss emot):
Från att se tjejernas drinkar framför sig, till att se en uuuber-god burgare ligga på brickan och ropa "ÄÄÄT MIIIG!!"

Kan faktiskt inte kalla det annat än SUCCÈ!! För har man bästa sällskapet så har man... ;)



"Come to mama"



En Betty-Spaghetty

Tack Betty för denna kväll (som tog fyrtioelva olika vändningar)!! Jag blir verkligen inte klok på oss och våra vrickade samtal... Men dessa gör sig nog inte så lämpade på bloggen denna gång....haha, right??

I tisdags var det tänkt att Bettan och jag skulle starta morgonen med en PW, för att sedan njuta av lite härlig förmiddagsshopping i stada'. Låter ju verkligen hur hurtigt som helst med pw och allt...MEN SÅ HÄR BLEV VERKLIGHETEN GOTT FOLK: Både jag och Bettan vaknar och känner oss lite lagom höstsnuviga, kan bero på att det är grått, regningt och allmänt trist väder ute... Ska man verkligen pallra sig ut?? Som de bekväma damer vi är så beslutades det (tack och lov) för att skippa det första och istället bara köra på lite hederlig shopping :D Slutade med några hundralappar fattigare på....JAPP, PÅ VICKAN'S HEMLIGHET! 

ANYWAY! Dagens skratt stod såklart jag för, haha skräll... När jag skulle parkera kärran kände jag liksom för att förnya alla "normala" standardparkeringar och köra på en ny variant. Bryta mönstret helt enkelt! (Haha elleeer??)
Resulterade i den bästa parkeringen i hela Marlton, that's for sure! Bettans perfekta (även kallad tråkiga) parkering fick stå som jämförelse till min MONSTERPARKERING!!! Jaja...man kan ju inte lyckas med ALLT här i livet, jag måste ju få lite motgångar jag också ;)

Här kommer då den numera EPISKA bilden. Enjoy!



BAAAM!! (kör man på min parkeringsvariant får ju nästan två bilar plats på EN OCH SAMMA ruta, det gäller att tänka (o)smart...)





Booring *host* ;)

Ja vad ska man säga, det gäller ju att nån av oss Bettan levererar lite bloggmaterial... ;)

Tanken slog mig just att jag nu har varit i USA I ÖVER EN MÅNAD!!!! Oh my goood hur sinnessjukt är inte det egentligen??? Alltså jag kan verkligen inte förstå det... Kändes ju som det var nyss som man stod på Arlanda och med alldeles blanka och rödsprängda ögon vinkade hejdå till älskade mamma och pappa... Kändes som det var nyss jag låg i sängen med underbaraste syrran och grät ikapp för att vi båda insåg att vi inte skulle se varandra på väldigt länge. Och det kändes som det var nyss jag gav brorsan världens största bamsekram tidigt på måndagmorgon innan bilfärden mot äventyret startade. VILLE.INTE.SLÄPPA.TAGET.OM.HONOM.

Men. Tiden har alltså sprungit iväg, och varför? Jo för att jag haft det så sinnesjukt kul ända sen jag kom hit! Det finns inte en chans att detta äventyr skulle ha kunnat startat på ett bättre sätt för mig. ÖVERTRÄFFAT ALLA FÖRVÄNTNINGAR JAG NÅGONSIN KUNNAT HA! Hamnat i en underbar familj och fått nya, härliga vänner. Framförallt känns det som jag har fått en äkta vänskap i form av Bettan, alltså jag tror inte du fattar vad mycket du har betytt (och BETYDER) för mig denna första månad i detta nya land. Ojojoj vad mycket mer roligheter det väntar oss vill ja lova!!! Spricker av glädje bara jag tänker på det. 

Så. Mammsen, pappsen, Maria och Henrik, alla GOA VÄNNER därhemma, och hela tjocka släkten: Jag saknar er som bara den... MEN jag är samtidigt så fruktansvärt glad över att vara här. Önskar att ni fick uppleva det jag just nu gör. Här borta på andra sidan atlanten. I AMERIKA! 



Jag vågade ta steget. Bort från tryggheten och ut i världen. Och här sitter man nu och klappar sig på axeln och känner sig sjuukt tillfreds med livet. Lovely life!

STARBUCKS, SLÄNG DIG I VÄGGEN!

BOKHANDELN ÄR DET NYA! (I allafall när det gäller Bettans och mina sena-kvällar-fika-möten)






Hur smart är det inte att ha en cafeteria i en bokhandel?



Det var alltså Barnes & Nobles café som fick äran att agera plats för Bettans och mitt häng denna sena måndagskväll. Starbuck var nu ett minne blott (haha närrå..), men vi tyckte helt enkelt att detta passade bättre då det stängde senare. Och eftersom man numera inte vill sitta ute då HÖSTKYLAN (brrrr), verkar ha kommit till staterna nu, så var en sen stängningstid ett måste!! 
Det blev i allafall en grymt mysig fikastund som innehöll både varm choklad och...wait for it...SVEEENSK LÖÖSGODIIIIS!!!! Bettan smugglade med stooora påsar lösgodis som hennes snälla föräldrar tagit med från Svedala då de kommit på besök till USA. YOU'RE THE MAN, BETTAN!! Vi satt där som värsta tokarna och njöt för fulla muggar av den svenska marabou chokladen och lösgodiset. Borta från svensk lösgodis i snart en månad (!!)och jag går bananas när jag får smaka't igen....inte bra det här...



"Alltså jag döör"...haha

I söndags var det ÄNTLIGEN dags för mitt första au pair möte!! Och det var inte bara ett "vanligt" möte där enbart au pairerna träffas, utan både au pairer och dess familjer skulle nu ses och ha en stor och härlig picknick vid en park. Och jag tycker att det blev grymt lyckat!
Alla au pairer skulle även ta men någon "national food", och efter en stunds sugande på den karamellen över vad jag skulle bjuda på som svensk stolthet, så landade det på DE HEDERLIGA SVENSKA KÖTTBULLARNA! Dessa är ju verkligen mumma när de blir hemlagade!! I allafall, på söndagsmorgon klockan sex (nej jag skämtar bara), runt halv elva på förmiddagen var det dags för Kock-Anna att köra igång. Och hur det knådades och rullades haha. Det resulterade i cirka 80 mumsiga, hembakade köttbullar... de du pappsen ;) Inte så illa pinkat va?!
Anyway, hur tror ni nu att MINA meatballs mottogs?? Ett ord säger jag bara... SUCCÈ!!!! De vart helt seriöst så sjuukt goda, svish sa det bara så var de slut. När jag skulle gå och ta påfyllning av buffen med alla "nationalrätter" så fanns det enbart några ynka köttbullar kvar. Haha helt sinnes. Jag vet heller inte hur många det var som berömde den svenska maträtten (läs min maträtt) En au pair pappa frågade vem som hade gjort dem eftersom alla sa att de var så goda, och att de tagit slut så fort. Jag var då inte sen med att bara "That's me. Yes, I MADE THEM" ;) Så vad ska jag säga... jag är kingen på köttbullar nuförtiden. Bara att ni hör av er om ni behöver lite matlagningshjälp och sådär...haha. (Erkänner dock att det TYVÄRR är pappas recept).
MÅSTE bara även påpeka att en tyska (?) även hon tog med sin köttbullar, ehhh okej... ja de är de ju (o)kända för. Lite kul då att hennes fick ligga kvar, mina var ju som sagt var liiite godare... Sverige-Tyskland 1-0. GO SWEDEN! *Stolt*

Föreställ er då denna full en halvtimme innan...



 ...och ja, efteråt blev det såhär. Eftertraktade var ordet. (Vem blir den lyckliga att norpa de sista få?)



Folk börjar trilla in...



Trevliga tyskan, vars köttbullar tyvärr (eller?) inte gick hem ;)



Här har vi mästerkocken!



Michelle (annan svenska)





Allt möjligt erbjöds.



Tyska köttbullar var det här! + pretzels, tonfiskröra? och EN TILL köttbulle haha!

Au pair mötet var hur som helst riktigt roligt att gå på. Träffade många nya, goa aupairer som man förhoppningsvis kommer att träffa många gånger framöver. Inte brist på folk att umgås med i det här området i allafall, vilket gillas skarpt!

Då har man ÅTERIGEN upplevt en minnesvärd helg. Livet är på topp helt enkelt!!

Lördagen började med en sjuukt härlig PW, sen var det dags att göra sig iordning för lite häng med BettyBoop. Är det ok att kalla dig så Bettan? ;) Vi åkte in mot stada' och  vart hamnade vi... jo självklart på Starbucks!! Denna gången blev det en sviiiingod youghurt som vi lyxade till det med. Sen satt vi där ute i solen, livsnjuteri på högsta nivå, samtidigt som det var dags att smida planerna inför kvällen... ;)



Känns som att detta börjar bli en matblogg. Haha men det får ni leva med!



Jorrå livet rullar...



Schteeek

Detta blev då dagens "lunch" eftersom planerna för kvällen var att besöka ovannämnda rubrik!! (Värt att lämna lite extra plats i magen för om man säger så... ni kommer fatta senare när ni ser bilderna). 
Innan vi styrde kosan hemåt för lite fix inför kvällen vart det ju såklart ett stopp på....VICKAN'S HEMLIGHET! Haha en "bh-mätning" där och man blev en bh och bodylotion rikare...oopps... Kan ju säga att denna "special treatment" med bh-mätning var något extra. MEN inte bara på gott. Hon som jobbade där kastade ju på en hur många olika bh-sorter som helst. Hej överväldigad! När jag tillslut provat alla och bestämt mig att jag bara skulle ha en så försökte hon få en att köpa en annan också genom att köra standardfrasen "OH MY GOOOD I SAW YOU LOOVED THIS ONE TO..." Haha man bara tack men nej tack!! Hon fick mig ju även att känna mig som värsta snålisen när hon verkligen förväntade sig att jag skulle köpa bh'n i flera färger, eller ÅTMINSTONE köpa ett par matchande trosor till. Herregud säger jag bara. Men det är väl vad som kallas service till en överdrift! Trodde väl att jag var gjord av pengar, så man får väl ta det som en komplimang... ;)

Innan vi åkte till Cheesecake Factory för att möta upp Ann-Sofie och Denisa blev det att lämna av shoppingpåsarna, och även Bettans "lilla" bag, som hon packat för en övernattning hemma hos mig.

Detta är övertaggade tjejer redo att inta en "finmiddag" på Cheesecake Factory:








SEN BAR DET DÅ IVÄG!! Med musiken och plattan i bött, och jag kan säga att det sjöngs som aldrig förr på vägen dit. Tror vi var rätt övertaggade på hela grejen. Lite utgångs-känsla över det hela med att få "fixa sig" lite, för som ni INTE kan ha missat så är det ju 21 års åldersgräns för att gå ut och klubba här i staterna. Too bad säger jag bara...för dansa är ju kul! 

Men för att ÄNTLIGEN komma in på rubriken, Cheesecake Factory alltså, så ja... vart ska jag börja... När vi kom dit så fick vi till en början vänta i ca 1 h och 15 min för att få ett bord, eftersom det var LÖRDAG = jättejätte mycket folk. Men den tiden drog snabbt förbi med ett gäng på fyra tjejer! Och sen var det alltså dags, och huuur jag har längat efter att få äta på Cheesecake Factory. Redan när vi fick in menyn så bestämde Bettan och jag att ikväll, DÅ KÖÖR VI. NU ÄR DET ALL IN SOM GÄLLER. NU FÅR DET VARA NOG!!! Haha internt...



Detta ställe skulle leverera!


Så ja... det kom ju dessvärre inte som en chock att vi avnjöt en trerättersmiddag (kan även kalla det en Maratonmiddag) som hade kunnat föda Afrika...
Det börjades då med följande:

Etapp 1: Friterade bläckfiskringar



Ja ni ser ju, hade räckt som måltid...

Ujujuj och huur det åts. Kände redan efter början av min "lilla" förrätt att det skulle bli en smärre kamp att få ner rätterna, och att det DEFINITIVT skulle sluta med en hundpåse för min del. Detta är alltså den kända "doggybagen" som i staterna är obeskrivligt populär. I Svedala existerar den ju knappt, skulle man säga att man vill ha med sig maten hem där så kommer ju folk tro att man har det liiite knapert med födan... Här i USA är det dock en fin gest faktiskt. Det visar ju att man verkligen tyckte om maten, samtidigt som man ICKE SKALL KASTA BORT MAAAT!!

När man då lyckats trycka i sig förrätten var det dags för...

Etapp 2: Schrimp Franchense (eller vad det nu hette)



Ingen liten pasta & räk tallrik här inte!

Här blev det ju som sagt att kasta in handduken, fick knappt i mig halva...fail!! Men men, en söt liten plastbytta och en Cheesecake Factory påse fick man ju trots allt med hem, inte fy skam ;)

Sen var det ju då det vi alla (haha okej, säkert mest jag) väntat på. Damdamdamdam: CHEESECAKE'N!!! Nu blev det ju bara himla superduper svårt att välja VAD man skulle ta för cheesecake. Kolla bara in denna meny:



Så, som de smarta damer jag och Bettan är så bestämde vi oss för att ta en varsin smak, och sedan dela varje kaka i två bitar. Därmed fick vi en halva av både...

Etapp 3: Hershey's Chocolate Cheesecake & Oreo Cheesecake (eller var det ÅREÅ?)



Ser faktiskt INTE så gott ut, men huur skenet bedrar.



"Nämen hoppsan, blev visst TVÅ..."



Klart man kan offra sig.



Här börjar man bli hög på socker...



Denisa "äter" sin cheesecake

Kan ju säga så här, kvällen började hur lugnt och trevligt som helst. Sen någonstans där påvägen, under den fyrtioåttonde tallriken mat/efterrätt eller så, så hände det något... Vet inte om det berodde på att vi blev höga av socker (dock mycket troligt),men helt plötsligt förvandlades allt till ett galet grädd-krig. JAPP, NI HÖRDE RÄTT! 
Kan ju låta lite bilder visa er kvällens början, och slut... (för att få skillnaden liksom)



Jag, Ann-Sofie, Denisa & Bettan





So far so good...



...tills detta inträffade. Vilket är ren och skär glädje!



HAHA!



Ja vad säger man, kvällen spårade...hemdags?



BETTAN.VILL.BETALA. (hon kände för en lyxmiddag i singular)


Haha kan ju dock säga att vi gav vår servitör (och närliggande bord) ett gott skratt. MEN ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER JU LIVET!! Så no harm done...

Kvällen slutade med att Betty och jag tog kärran hem till mig för att avsluta kvällen på bästa sätt: Solsidan-avsnitt i min kingsize bed. Dä' ska va gött å' leve'

Denna vecka har bjudit på mycket händelser!
Till att börja med så började Ryan skolan i tisdags, glad kille (eller?). Så på eftermiddagen var det dags för mig och Renae att hämta upp grabben vid skolan. Såklart hade han mycket att berätta om allt nytt, nya klasskamrater, lärare... you name it!

I onsdags fick jag äntligen träffa Kim Gamelli, hon som är "au pair-mamman" i mitt område. Spännande värre haha! Hon verkade i allafall vara go' och gla' (kexchockla'...haha var tvungen). Så det var ju alla tiders det. Nu ser jag fram emot det första "allmänna" au pair mötet som ska komma nästa söndag. Då står det picknick med alla au pairer och värdfamiljer på schemat, kan bli kanoners :D
Avslutade onsdagen med det numera obligatoriska Starbucksmötet med några andra au pairer på kvällen. OCH HÖR OCH HÄPNA! Det blev ingen dryck för mig, kände att jag gjort det mesta för att stoppa i mig kaloribomber den senaste tiden så nu var det nog! Bettan gjorde även detsamma så där satt vi allt rätt stolta över vår självkontroll haha. I allafall så fick jag nu träffa ytterligare lite härliga tjejer, GILLAS!  

Torsdagen bjöd på lunch med Bettan på Saladworks. Skräll. Igen. Men vi hade ju lovat varandra att denna vecka, JA JUST DENNA VECKA!, skulle bli början på vårt nyttiga liv (läs inte LIKA mycket gottigottgott längre). Men hittills hade det faktiskt gått bra för oss båda. PW varje dag (okej nästan varje...) så det tar sig allt ;)

Så till fredagen då. Allt började jättebra. TILLS det var dags för mig att ta bilen och rulla iväg till Shamong där Bettan bor, för att avnjuta (ehhh näää) en svettig PW. Ja vad är det som händer då tror ni? Punka.På.Främre.Bildäcket. OHH VA GREAAT. Min lyckodag. Men som tur är så har jag ju den bästa värdpappan som seriöst verkar kunna allting, så ett däckbyte var ju gjort på en blink haha. Tacksam som få var jag beredd att ta min bil och åka, då säger han att det är bättre om jag tar Land Rover'n istället. Guuulp. Hade förvisso fått testkört den dagen innan så jag kände att jag klarade av att köra automat, men ändååå. Men men, här var det bara att leka cool och hoppa in i bilen. Och guess what? Allting gick jättebra, kände mig som The King Of The Road i monsterbilen. Dock ingen monsterbil om man jämför den Bettan kör runt i men VEM BRYR SIG ?! ;) Så detta lilla "missöde" i början på dagen slutade ju bra ändå, man fick ju uppleva hur det var att cruisa runt i en sann amerikansk kärra!
Avslutade fredagen med att titta på när Ryan spelade baseball. Det var tänkt att laget skulle ha match men tyvärr så blev det inställt för att planen var för blöt. Vädret har varit ojämnt här i jersey de senaste dagarna regn och kallt ena sekunden, varmt och fuktigt i nästa. I allafall, stooor besvikelse såklart i hela laget när det enbart blev träning istället. Men men, då fick det ju öva så de kan bli ännu bättre!! Gäller att se det från den ljusa sidan ;) 



Träningsdags!


BTW BLOGGEN: JAG HAR BLIVIT MED IPOD TOUCH!! Gud höll ju på att glömma veckans händelse so far.

Här har vi den vackra lilla skapelsen:





Nöjd.Tjej.

Lyckoruset från söndagens NY-tripp höll som sagt i sig även hela måndagen. Bettan och jag vaknade chockerande nog faktiskt upp i god tid (kom ju i säng gaanska sent), så det var bara att hoppa i träningskläderna och bege sig ut på en PW på cirka timmen. Solen gassade på rejält och det kändes skönt att börja dagen med att röra lite på fläsket. Då är man ju lite stolt resten av dagen liksom...
Efteråt fortsatte vi det nyttiga livet med lite frukt, och sen var det bara att HOPPA I POOLEEEN!!!! Bettan råkar ju ha en sådan härlig sak på sin tomt. Om jag är avis? Nejnej... Känns bara göött för jag vet ju vart jag ska hänga så fort jag får chansen ;) Poolhänget nådde sitt klimax när högtalaren sattes i fönstret och pumpade ut lite goa' låtar. Helt OK start på dagen skulle jag vilja säga ;)

Så här kul kan man ha det i en pool...





 

När poolchillet var över var det dags att fixa till sig lite. Skön musik fortsatte att spelas och vi kom fram till att vi BÅDA älskar Slash's gitarrsolo i November Rain haha! Då vi var färdigfixade var det, hör och häpna, dags för ÄNNU MER SHOPPING!! Dagens planer var nämligen att bege sig mot det stora, nej gigantiska, Cherry Hill Mall. Woop woop. Lucky girls! Innan vi nådde affärerna uppstod dock ett liitet problem... Ingen ledig parkeringsplats så långt ögat nådde. Det var väl självaste f** tänkte vi, och när vi TILLSLUT hittar en (trodde vi), så märkte vi snart att denna endast var för handikappade. Ibland ska man allt ha tur... Mitt i all frustration så utbrister Bettan det mycket (o)kloka "Om man ändå hade varit handikappad". Haha ja du Bettan...TÄNK om man ändå hade varit de...
Efter en låång tids parkeringsletande hittade vi dock en parkeringsplats, grejen var ju bara den att den låg helt avskiljt från hela shoppingcentrumet. Hmmmm... undra varför amerikanarna väljer de absolut närmsta möjliga parkeringsplatserna till allting ?? Bra fråga det där, en fågel viskade i mitt öra att det har att göra med en viss Bruno Mars låt... Är det lazy song den heter ?? Anyway så blev ju våra fördomar besannade då vi hörde en man ilsket muttra om hur långt det var för honom och hans familj att gå till ingången från parkeringsplatsen (?). Haha seriöst det handlar om max några hundra meter... Själv så tog ju Bettan och jag, som de äkta svenskar vi är, glatt emot den lilla "promenaden".

Innan starten på den GRYMMASTE shoppingen jag upplevt i hela mitt liv (inget skämt), så fyllde vi på med lite energi i form av sallad på Saladworks. Japp, det stället har blivit en klar favorit. Kan det bero möjligtvis bero på att det är nyttigt med sallad, och det mesta i staterna inte är nyttigt ?
Okej, till shoppingen då... Vi hann avverka huuur många affärer som helst, har nog aldrig känt ett sådant shoppingflow haha! Kan ju bero på att vi vill till samma affärer och har samma stil (tänk svenskt, inte brasilianskt så förstår ni nog...).



Dags och göra Forever 21... IGEN.



Bettan!



Tänk vad lite... eh mycket, shopping kan göra!



 Reward yourself. Dagens ord



Stämmer perfekt!



Nöjd shopoholic

Som gräddet på moset efter en minst sagt LYCKAD shoppingdag avnjöt vi en varsin Frozen Yoghurt i Bettans goa' back-truck. Och vad ska man säga...där levererades det skrattsalvor av högsta rang. 



M-M-M

MEN det roliga slutade ju inte där. Nej nu var det ju dags för min familj att få sig ett gott skratt åt alla mina shoppingpåsar. Insåg nog inte hur mycket allt som allt (NY-shoppingen och dagens) var totalt förrens jag skulle få ut allt ur Bettans bil och in i huset... Fick dock bästa hjälpen av Ryan att bära upp allt till mitt rum. Kan ju säga att familjen blev minst sagt roade när de möttes av denna syn när jag kom in i huset:



Jag lade t.o.m. i små shoppingpåsar i större för att det skulle se mindre ut...haha!



Förlåt mamma







Här har vi alla kap. Vill känna så i allafall ;)


Den här helgen har känts som i en DRÖM.

Lördagen började superduper bra med att jag mötte upp Bettan och Ann-Sofie för lunch på Saladworks. Nästan värt en klapp på axeln för detta nyttiga alternativ till lunch ;) Men det var tamejtusan den godaste salladen jag någonsin käkat!! Kanske beror på att jag fick välja själv vad jag ville ha i ? ;) SMASKENS!
Efter lunchen bestämde sig jag och Bettan för att dra en liten shoppingrunda, haha det går ju inte att undvika att gå in i affärer... MEN jag håller ju som sagt på att bygga mig en ny garberob, SÅ DET E BARA Å KÖRA PÅ!! :D Sån härlig känsla att veta att jag boktavligt talat MÅSTE köpa alla snygga kläder jag ser, unless jag vill köra på the naked style i fortsättningen...



Nöjd man kan va'



Bettan och jag! Partners in crime när det gäller shopping :D



Detta blev dagens fångst

Under seneftermiddagen bar det iväg på min FÖRSTA BASEBALLMATCH! Hur coolt? :P Det var dock inte någon stor match vi såg, alltså typ den högsta ligan där Phillies (Philadelphia-laget) spelar. Men vad gjorde det? Häftigt att få se en live-match, dock så var det inte såå länge den känslan varade haha! Baseballmatcher kan vara ganska långa (underdrift), så när bara en tredjedel av matchen hade spelats och det hade gått ca 1,5 timme, ja då var det inte lika roligt längre...Men men, vad gjorde det, en baseballmatch måste ju bara upplevas :D





Riversharks spelade







Utsikt över Philadelphia





Nationalsången. Bara och ställa sig upp, lägga handen över hjärtat och sjunga med som en äkta amerikanare







NOISE!



Tyvärr åkte Riversharks på en fet förlust



När matchen var slut fick alla barn springa runt banan, så gulligt när man såg pluttar på typ 2 år kämpa sig igenom!

I fredagskväll hann vi med ytterligare lite nöjen, jag och familjen åkte nämligen till Jersey Shore (japp, där Snooki, The Situation och de där partygalna människorna håller hus). Trodde faktiskt inte att "Jersey Shore" utspelades i just New Jersey, så varmt som de verkar vara i serien kan de väl inte vara här?? Trodde typ de va i Californien eller något haha! Ajja, så fel man kan ha. Vi åkte alltså till "The Shore", amerikanarnas ord för beachen.
Började kvällen med att åka utomhus gokart, ujuj vad mycket gokart-åkande det blev denna dag :P Men för himla kul var det!





Gokartbanan





Taggade som få

Efteråt så styrde vi oss mot tivoliattraktionerna, och Ryan och jag var ju bara tvungna att lite (okej mycket) berg-och dalbana. YOU GOTTA' LOVE IT!! Tog oss även en tur igenom skräckhuset, vilket jag skrek mer inne i än han haha! Seriöst, minsta lilla ljud och jag hoppade till, kändes bra att Ryan på 9 jordsnurr klarade av det...
Då vi kände oss mätta på tivoli, observera tivoli, så var det dags att göra magen lite mätt också ;) Fick pröva Funnel Cake, ett amerikanskt tilltugg som egentligen bara bestod utav deg (?), och som SÅKLART var friterat. Namnam! Toppat med 1 kg florsocker och vi var i hamn ;P



Den "lilla" degen







Ah jag åkte den där gröna saken...NAAAT

Innan vi åkte hemåt tog vi oss även en promenad längs med beachen. Åh så mysigt det var! Mycket folk ute som strosade runt och en massa galna souveniraffärer att kika på.







Hörde jag fried ?? Oreos och friterat måste vara bland det mest typiskt amerikanska

OCH SÅ TILL KVÄLLEN ROLIGASTE:

Som den sanna Jerseygirl jag är så var jag ju bara tvungen att köpa mig en Jerseygirl-hoodie ;) Haha såå kul! Jag menar, man blir ju inte en sann jerseybo förrens man skaffat sig en äkta jerseyhoodie :D



True Jersey-style


Vad kan man säga..."The Shore" levererade :D

Min fredag bestod bara utav en massa nöjen, skräll... ;D Började dagen med att hoppa på biken och ta en cykeltur med Ryan. Vi cyklade först till Marc's och Renae's kontor, där blev det senare blev bestämt att dagen skulle tillbringas på Funplex med Ryan, en sorts funpark för barn - tjohoooo va kul :P SAGT OCH GJORT I ALLAFALL. Vi tog våra hojjar tillbaka till huset för att hämta kärran, och sen bar de iväg... mot målet? Ehh nääää. Jag har ju fruktansvärt svårt att hitta här fortfarande, och även om Renae:

1. Drog ut en karta med tillhörande vägbeskrivning

2. Gav adressen till Funplex (som kunde knappas in på gps'en)

3. Såg till så att Ryan visste vägen

....så hamnade vi, hör och häpna, FEEEEEEEEEEL!!!!

Ja, vi kom alltså inte fram först till Funplex, kartan vette sjutton hur de blev med. Hamnade på villovägar redan i början och sen trodde Ryan att han kunde vägen. Som grädde på moset blev det problem med att knappa in den jäkla adressen på gps'en, så det sket sig ju totalt. Jaja, det var bara för oss att stanna på en parkering och jag hoppade ur bilen (okej jag hoppade inte, var inte så stressad) och frågade ett par snälla kvinnor om vägen. Det visade sig att vi inte var helt tokigt ute ändå, så sen gasade vi på mot rätt håll. Hurra!
Väl framme var det bara att haka på Ryan på lekaktiviteter i alla dess former. Vi körde Gokart (som jag vann över honom i ;D), krockbilar och "laserkrigs-tävling" med ett gäng andra människor (som var huuuuuuuuuuur kul som helst) och det blev ju inte sämre av att jag tyckte jag ägde alla andra på och skjuta laserpistol haha! Jag testade även på att åka något form av rymdfarkost med Ryan som svängde upp och ner, höger och vänster. Här tog det dock stopp för mig då jag kände på mig att jag skulle bli illamående av denna, men som den ängel jag är så hängde jag med Ryan. Blev dock som sagt att kasta in handduken, fick rycka i nödbromsen, banka på dörren och be om att få "stiga ur" farkosten, haha!
Men om ni trodde att det roliga för mig skulle sluta där så har ni fel. Nejnej, nu stod det utomhus minigolf på schemat, "vattenfat's åkande" och lite annat skojj. Även lite karusell-åkande klämde vi in. Och för att våra energinivåer inte skulle dimpa totalt så var vi ju tvungna att käka lite äkta, hederlig amerikansk fastfood (även kallat junkfood) mellan aktiviteterna. 



För stora...



...och för små (men vi körde ju såklart båda :P)



Verkligen JÄTTE kul och spruta vatten på varandra...



Nya tiger'n, eller vad tror du pappa?






Kan ju gott och väl säga att funparken levererade, i allafall för Ryan, som ju har den rätta åldern för dessa ställen ;)
MÅSTE även påpeka att bilresan hem gick outstanding! Varför? Jo för hemadressen redan är inprogrammed på gps'en. Man tackar och bockar för den. Annars hade nervsammanbrottet knackat på dörren.

Så här såg det förresten ut på Ryan's och min lilla cykeltur:











Så söta



Äldsta huset i området





Over and out

Då har man finally börjat köra bil in the USA!!! I tisdags fick jag köra Ryan till hans karate, och Marc var ju såklart också med i bilen (no way att jag hade kört första gången utan en vuxen). I området vi bor i är det en massa vägar som typ går i cirklar, lite huller om buller, faktiskt lite förvirrande. Själva bilen gick bra att köra för som tur så är så min lilla bil med växlar, aldrig kört automat så det skulle varit skumt.. Bilen rullade i allafall dit jag ville den skulle, GÖÖÖTT!! Kan dock säga att jag har väldigt svårt att hitta fortfarande, även fast jag hängt med i bilen med Marc och/eller Renae flera gånger. Men har ju ett år på mig så ska väl veta några vägar (haha fail) innan året är slut förhoppningsvis :D
Tisdagen tillbringades även med att spela lite mer dance wii med Ryan, och vet ni vad?? Grabben slår mig på att skaka hips and ass. Skärpning Anna!!



Ahmen jackson-moves...klart man kan de..







Buddies





Lekkällaren

Tog även en första promenad med Princie-Poo under tisdagen. Gick runt, runt i områdets alla cirklar och små gator. Tog en chansning det första jag gjorde och följde den större vägcirkeln, som slutade lyckat då jag kom tillbaka till huset. Sen skulle jag gå samma igen men då bestämde jag mig istället för att vara lite våghalsig och pröva en annan väg...vilket jag inte skulle gjort då det gick åt skogen haha!! Vart är du kära lokalsinne??? Men man kan ju inte lära sig något om man inte testar, så nu vet jag allt lite mer om vägarna. Hem kom jag i allafall tillslut, med ett trött hund och jag själv... ja med ganska möra ben...

Under onsdagen blev mitt amerikanska visa kort fixat, så nu kan pengarna rulla in varannan månad :D YEAH! För vem är det som kommer få sin första lön på fredag ?? bara så ni vet att I'm the moneymaker härborta ;)
Kvällen slutade på topp då jag hade mitt första Starbuck's möte med ett gäng tjejer. Det var jag, Bettan, Triin Ann-Sofie, en danska. Btw mamma så förstod jag faktiskt hennes danska!!! Hon hade inte alls den där grötiga/mumlande svåra danskan, som tur var ;)
Vi satt där i ett par timmar och planerade en eventuell NY tripp i helgen, awesome :D Blir NY City för andra gången på mindre än två veckor då...jag vet att jag är bortskämd ;)
Måste ju förresten säga att jag härmed kommer dissa kaffe på Starbuck's, deras choklad/grädde dryck var BRA MYCKET GODARE!!



Mmmmm

För att ni inte ska tro att jag gör allt för att komma hem till Svedala som en michelingubbe så har jag faktiskt köpt mig ett par nya gympaskor, så nu jäklar ska det springas :P



Välkomna i min icke-existerande skosamling (tre par skor so far)

Efter "Starbuck's mötet" skulle jag dock hitta hem igen med kärran... I MÖRKRET. Blev en lite jobbigare upplevelse än vad jag trodde då gps'en inte riktigt funkade som jag ville. Panik. Men tillslut kom jag allt hem, tog bara några avstickare längs med vägen haha...

I torsdags invigde jag mina nya gympaskor med en låång springtur i området. Kändes förjäkla skönt trots att värmen gassade på. Känns liksom så overkligt att springa förbi alla dessa stora, fina hus med alla jeepar som står parkerade utanför. Lite som att befinna sig i en helt annan värld mot kga. Får ett lyckorus av bara tanken. Känns som jag definitivt kommer kunna leva här i ett helt år :)





My new home :)







Min lilla bil :P Thank god att jag slipper köra en stor jeep...

Dagen erbjöd även en tripp till en stor gräsplan men Marc och Ryan för att skjuta raketer. Japp, ni läste rätt raketer ;) De har köpt delar till allt som de sedan byggt ihop och "pimpat" haha! Var i allafall jäkligt kul att se, den största raketen för ju för tusan typ två meter lång (!!), tjoff upp i luften och sen kom en liten fallskärm ut. Lät seriöst som ett mindre flygplan när den skjöts iväg. Men så skjöts den ju också jääätte högt upp i luften. Själv så fick man ju också trycka på avtryckaren några gånger, haha kul ju! Men gladast var allt Ryan, som han längtat efter detta. Efter 10 uppflugna raketer var det svårt att hitta en nöjdare grabb :D





"Pull the trigger"





Den lilla rackaren







Känns som jag befinner mig lite up in the air.