jjerseygirl

Första "riktiga" snön landade ju som sagt i New Jersey under den gångna helgen. Till min glädje var det fortfarande kvar lite i måndags. Men nu är allt borta igen... Vädret kan verkligen inte bestämma sig. Upp och ner hela tiden. 

Veckan har hittills bjudit på spring-feelings, så nu kan jag faktiskt inte göra annat än LÄNGTA TILLS VÅREN KOMMER PÅ ALLVAR!! Tänk vad härligt med mer ljus och skippa vinterjackan... Haha lite dubbla budskap här känner jag, jag är nog både vinter och vår/sommar-tjej ;)

Att värmen börjar komma tillbaka får mig också att tänka på vad länge jag varit här i staterna. Jag kom då det var sensommar, och nu väntas det varmare tider igen. Ojojoj vad det går fort.

Från mitt fönster:

Den 28 Januari, nu på lördag, ska jag på min FÖRSTA KONSERT här i staterna: RASCAL FLATTS!! Ett countryband som jag tidigare mest hört ett par låtar av, men jag blev lite övertalad av Bettan att hänga på och konsert kan man ju bara INTE säga nej till! Nej nu har jag blivit fruktansvärt pepp på detta. Åhh det ska bli såå kul!! Plus att jag nu har lyssnat in mig en hel del på bandet ;)

Så på lördag är det jag, Bettan och Sara som befinner oss BOARDWALK HALL I ATLANTIC CITY och skriker oss hesa till Rascal Flatts!

Dä' e ba' på med rutiga skjortan och cowboybootsen! (om man nu hade sådana...)

  

Helgen som var, den 20-22 Januari, var det alltså äntligen dags för mig att pröva på collegeliv och bege mig mot en collegeweekend på Long Island University. Jag och två andra tyska au pairer från mitt område skulle fixa 3 credits genom att läsa kursen History of American Music. Jag var sjukt taggad på denna helg, tyckte det skulle bli ytterst spännande att få uppleva.

Fredagen började med att Bettan så snällt körde mig till busstationen i Mt Laurel, där Greyhoundbussen skulle gå 10.30 vidare mot The City. 1 h och 40 minuter senare anlände bussen till Porth Authority. Så där gick jag ut ur bussen- ENSAM I NYC!! Hade ju några timmar på mig att bara strosa runt i staden, eftersom jag inte skulle träffa tyskorna förrens vid tretiden på Penn Station. Så ja, jag gick runt vid Times Square och kände mig allmänt världsvan haha. Gick till en Starbucks och njöt av lite varm chokolädää + favvoyoughurten. Satte mig sedan mitt på Times och tittade på människor. Och jag säger som följande: Times Square besöket summeras med denna fras "Hey miss, do you wanna go to a comedy show??" Det var inte bara en eller två gånger jag fick denna frågan, ihärdiga som bara den var de...


Sämre kan man ju ha de...


Frulle-check

Runt tretiden befann jag mig då på Penn Station, väntades på en Starbucks (big surprise). Men det dröjde ytterligare en halvtimme innan Franzi och Steffi kom, så satt en stund och rullade tummarna typ. När de sedan kom blev det att ta Long Island Railroad ut mot Hicksville, tog cirka 45 minuter. Därefter väntade vi ytterligare lite på denna stationen innan universitetets shuttle-bus kom och hämtade upp oss. Och gissa vad för sorts buss det var?! EN AMERIKANSK SKOLBUS!! (Den där gula ni vet) Lite kul att man fick åka i en sån :D
Dock så hamnade vi med den sista bussen som gick 5.30, och lektionerna skulle börja vid 6. Kom fram till Long Island University Campus cirka femton minuter innan start. Så när vi väl blivit incheckade blev det att i racerfart dra mot matsalen där det utlovats middag, som var... mackor (!) Och eftersom vi kom sist hade vi blivit lämnade resterna haha. Fräsht värre- NOT! Småsprang sedan till klassrummet med mackorna i högsta hugg. Därinne väntade då en klass på cirka 30 pers, visade sig att majoriteten var tyskar. Två svenskar (!) tog denna klass, bara två haha. Det gick ju en fashion-kurs samtidigt denna helg, och där visade det sig vara desto mer svenskar. Jaja, what to do? Jag tog lite fel där kanske...men men, musik är ju kul det också. Även om de fick rita mer på fashionkursen, vilket jag älskar (något som Franzi även märkte då jag kladdade i mitt block KONSTANT).


Mot bussen


School-bus


Öde matsal

"Lektionen" denna fredagskväll pågick iallafall till lite efter åtta. Det börjades med att vi fick introducera oss själva lite snabbt och berätta varför vi valde denna kurs. Påhittig som en är så sa jag att jag älskar musik (haha). Kände att det var läge att skippa delen om att jag även vill få mina 3 credits på ett enkelt och kul sätt... Klappar mig själv på axeln för det draget ;D BTW så såg vår lärare för kursen ut som Morgan Allings look-a-like...

När lektionen var över bar det iväg till "the dorms"(.....) Och herre min skapelse alltså, det kan ha varit bland det vidrigaste jag har upplevt i mitt liv. Fattig-collegestudent-känsla-deluxe!! Det var så kalt och sterilt att det kändes som man hamnat på en anstalt. Vägen till rummen, via trappan, såg ut som en källare, och själva rummen hade en våningssäng (plastmadrass i mitt hjärta), lakan med tillhörande fläckar och dammtussar och lite hår här och där. Låter sådär lagom härligt eller hur?! Sen får vi ju inte glömma vårt "living room", som delades med au pairer i närliggande rum. Två smutsiga soffor på ett stort och kallt plattgolv erbjöds det här. Sedan fanns det ytterligare ett rum där det var delad toalett och dusch... MEN nu ska ju inte jag, aka gnäll-fia, klaga ALLTFÖR mycket. Det är ju detta som är en BIG part av själva upplevelsen. Äventyr liksom. Kan man kanske hitta ett litet loppbett på kroppen när man vaknar?! Det är frågan de... Då Franzi och jag hasplat ur oss både det ena och det andra över våra "lyxrum" bestämde vi oss för följande motto denna helg: "Don't complain!" Detta försökte vi därefter leva efter, så gott de gick :P
Blev att lägga sig tidigt eftersom det var helt dött överallt, fanns inte SÅ mkt att göra... Jag avslutade min kväll med några avsnitt av bästa Solsidan på laptopen, och innan varnade jag såklart min "roomie" Franzi för att hon med största sannolikhet skulle höra skratt komma titt som tätt. Värt att säga detta: Aldrig älskat Solsidan så mycket som jag gör här i USA (tack Bettan för de avsnitten!!)


WOW-känslan uteblev


Utlovas skönhetssömn


Less is more

Lördagen kom (efter en minst sagt kall natt...) och vi vaknade upp till snö (!) Wehoo lite kul med vitt på marken. Uppstigningen vid 07.30 satt heller inga fel, hörde jag sovmorgon? Efter dusch och fix bar det sedan iväg till "frukosten". Ja vad tror ni det bjöds på?! FEM SORTERS WIENERBRÖD (??) Vad hände med gamla hederliga ostmackan?! Jusstja, man är ju Amerika där dagen helst ska börja med en sockerkick-deluxe. Som tur var så fanns det även lite mjölk och flingor som kunde fylla magen. Därefter var det en heldag med lektioner. Start vid 9 och slutade lite efter 8 (då var det dock mest chillande efetrsom vi fick se This is it med Michael Jackson. Bra film där! Lektionerna var förövrigt inte så jobbiga de heller, mest segt eftersom det stundtals var ganska tråkigt och innehållslöst. "Morgan Alling" pratade på om en massa gamla gubbar och hur den och den musikgenren tog fart, sedan spelade han musik i fem minuter som inte ens min pappa har hört (haha då kan ni tänka er att det var gammalt). Och sen var det samma procedur igen... Men det tilläts att typ sova under lektionen, eller pyssla med annat. Inte särskilt strikt. Försökte dock så gott det gick att hålla intresseklubben vid liv ;)
Det absolut roligaste under dagen var att vi i grupper fick skriva en egen låt och sedan framföra framför klassen. Låten skulle vara blues-inspirerad (okej...) Men det var faktiskt inte så svårt, tyckte faktiskt min grupp fick till den absolut bästa- The dirty diaper blues som den så fint fick heta. V-i-l-k-e-t mästerverk haha.
Stort plus denna dag var även maten. Herregud, i den "riktiga" matsalen vi hamnade i för lunch och middagskäk, erbjöds det allt man kan tänka sig. Såå gott.


Collegeview


Tråkig lektion? Hangman löser detta ;)


Den bra matsalen


Jag, Franzi & Katy


Del av campus



Till kvällen då. Började inte så bra eftersom en tjej i vårt rum tappat bort sin plånbok, och hon var helt säker på att den inte var borttappad. Därmed trodde hon att någon av oss tagit den... Helt plötsligt blev vi så gott som anklagade för stöld och hon ville leta igenom våra saker. Kul. Slutade med att vakt o.s.v. kom, men de förstod ju såklart oss. Tjejen kunde bara inte förstå att den måste blivit borttappad. MEN allt löste sig tillslut!
Till det roligare. Tror ni inte det slutade med att man blev medbjuden på collegefest i ett dorm? Svar ja... Det var i en källare (!) och så fort vi kom skulle det börjas spela Beer Pong. Ja säger då de, när Beer Pong bordet tas fram, då vet man att man kommit rätt haha. Jag, Franzi och Steffi stannade dock bara kvar en kort stund, det var ju lektioner nästa dag så man ville ju sköta sig. Men ja då har man upplevt en sådan, trodde jag icke ;)

Sista dagen, söndagen, och vi vaknade upp som vanligt och packade sedan ihop våra grejer. Därefter den (o)goda frukosten igen och efter det en sista lektionsstart. Dagen var lite seg men det gick fort ändå. Minst sagt sköna tjejer fanns det på lektionen, när I will survive spelades ställde sig några upp och dansade och showade :D
Avslutningsvis var det lite tävling om att vinna Long Island hoodie's. Och SÅKLART föll mitt lag på mållinjen. Crap. Jaja, sedan hade läraren en kort genomgång av en läxa som alla skulle få ta hem och göra, SEN VAR VI FÄRDIGA!


Promenad mellan lektion och matsal


Livlig lektion




Long Island University- C.W. Post Campus

Tog då skolbussen till stationen, därefter vidare till NYC once again. Där mötte jag upp Rozana (au pair som tidigare var i mitt område men som nu rematchat med en familj utanför NYC) för ett härligt återseende :D Satte oss på donken och pratade i säkert två timmar, så mycket att ta igen... Sen knatade jag iväg till Port Authority för buss hem, och jag lyckades komma med en som gick tidigare. Score! I Mt Laurel blev jag hämtad av min värdpappa och sedan kom jag hem, helt slut. Helgen hade minst sagt varit en upplevelse :)

Förövrigt: Jag firade 5-månaders jubileum här i USA denna söndag. GRATTIS till mig!! Stolt som bara den ;)

Läänge har jag tyckt att USA's postbilar är så ruggigt fula!! Första gången jag såg en var liksom reaktionen "Hjälp, vad tusan var det där för något?!" Lite Flintstone-varning över det hela. Så när jag då idag var ute på en pw i snöslasket (japp, i helgen kom snön till Jersey bl.a.), så kom då den här lilla bilen åkandes om mig vartannat. Och jag kom på mig själv med att börja småskratta där jag gick, haha! För titta bara på den, det ser ju ut som om lådbilsmodellen var inspirationen. Postbil/Lådbil- samma sak i USA.
Dessa "bilar" ser ut som att de blivit ihopsnickrade med farfars gamla träplankor (bortsett från att de INTE är gjorda i trä då haha). Så billiga och tarvliga ser de ut. Den som designat dessa borde fått sparken... 
Man undrar ju vad syftet med deras utseende är. Lågenergi? Går de på el och inte på bensin? Ja, det är en gåta...

Värt att nämna är att jag inte är ensam om denna synpunkt! Min mobbning mot dessa fyrhjuliga skapelser delas bland annat med en viss annan svenska här borta, vem det kan vara är nog inte så svårt att lista ut ;)


Hur tänkte ni egentligen här Amerikatt?!

Jag har varit alldeles för laaazy med att ge er lite (o)smaskig info om min NYC-weekend jag hade i mitten av December... remember?! Nu, NUU är det alltså dags att skriva av sig lite om den, om inte annat för att jag blir SÅ himla glad över att tänka på den helgen.

Kan säga att jag blev såå bortskämd, så bortskämd under helgen av Bettans mamma.  Det ligger liksom på den nivån att jag nästan (observera nästan) rodnar när jag tänker på't ;) 

Resan började iallafall med att vi fredagkväll tog bussen från Mt Laurel till det stora äpple't - en resa på dryga 2 h. Förhimla snabbt gick det ändå eftersom man visste vad som väntade, och med goig musik i lurarna gick det inte att bli annat än PEPP! Så när vi kom fram då på Port Authoority så mötte vi upp Bettans mamma och morbror. Och ja...nog blev det allt ett tårkalas då hon fick träffa delar av familjen. Konstigt?! Svar: NEJ! Själv var jag bara så glad över att få träffa hennes mamma och morbror. Och nog blev det allt en kram där... (haha internt). Blev ju t.o.m. flera under helgens gång :)
Sedan begav vi oss snabbt till hotellet, Skyline Hotel, och lämnade av den aningen tunga packningen för att sedan dra oss ner mot hotellrestaurangen för lite middag. Men så till hotellrummet då - vilket hotellrum!! Typ hotellrum med stort H för oss. Det gick ingen nöd på oss inte med att få leva ytterst bekvämt i några dagar. Fet säng och allt. Verkade som vi drog vinstlotten gällande rummen iallafall, för Bettans mamma och morbror fick ett liite mindre he-he. Måste berätta om middagen denna kväll: Jag beställde en pizza med parmaskinka. Vad tror ni jag får?! Jo, en Vesuvio/Hawaiipizza av nåt slag. Nej detta blev inte rätt! Servitören beklagade sig. Ut med den pizzan. Vänta 10-15 minuter. In med en annan. Ja vad kommer då? En pizza med något äckligt, rått kebabkött på. Haha det var då INTE parmaskinka. What to do?! Käka upp ändå, magen kurrade ju... Vilket (o)flyt! Det där kebabköttet låg i matstrupen och velade om väg i några timmar därefter vill jag lova... Uuääk.


Bädda sängen, vad är det?!

Lördagmorgon startade med en fantastiskt hotellfrukost. Denna gjorde att vi mer eller mindre stod oss hela dagen tills kvällens måltid hägrade. Mer om den lite senare ;)



Under dagen blev en hel del shopping gjord runt SoHo - MEN LYSTRING: INTE till mig. Nej, denna gång var det shoppingjakt till Bettans kompis som skulle göras. Fatta vilket privilegium att gå runt och hjälpa till att shoppa loss för en annas plånbok? Shoppa utan att bränna pengar, det kallar jag en BRA DEAL :D


Mössprovning. Ryssland nästa?


Livin' on the edge


Fick mig en titt på Ground Zero


ALLT som är svenskt är kul!


Mannen till vänster om Bettan har en katt (?) på huvudet. Som Håkan skulle ha sagt - inga konstigheter!

Så till kvällens speciella restaurangbesök. Middagens plats är för tillfället hemlighetsstämplat. Men känslan alltså att sitta på denna plats. Overkligt. Jag och Bettan har nog aldrig varit så fnittriga som vi var då. Det var straight-back-to-early-teenage-state så det visslade om det. Det var fjärilar och förväntan i magen mest hela tiden. Vi bokstavligt talat bubblade över av en blandning av nervositet, extas och förväntan.
Summering av restaurangbesöket: Barhäng (coola som få), grym mat som inkluderade bästa mashed potatoes jag någonsin ätit, underbart sällskap, fnitterattacker x1000, dessert "On the house", och en lämning av ett visst kort... Ja detta restaurangbesök går tamejtusan till HISTORIEN. Tror även Bettans mamma och morbror tyckte det var kul, fast på ett helt annat sätt...


Ruggigt snygg restaurang


Där hade vi dä' bra minsann


Helt oväntat blev vi med dessert också... Måste gjort ett bra intryck ;)

Efter middagen var det dags att dra sig tillbaka mot hotellet och fixa sig. KVÄLLEN STAVADES UTGÅNG!!! Första gången i staterna sedan jag kom hit, ut i NYC-natten... Lika bra att slå på stort på en gång ;) Det sjuka var att vi inte kom hem till hotellet förrens midnatt, så runt halv två (!) där någon gång tog vi en taxi till "Webster Hall"- nattklubben vi googlat upp samma natt haha. Och ja, vad ska man säga om nattklubben... 35 dollar fick vi pröjsa för att stå på dansgolvet och känna oss som två objekt rent ut sagt. ALDRIG varit med om värre killar i hela mitt liv! Det var som följande: Dansa tio sekunder, bli omringade, lite taffsande och handhållning från alla håll, kriga oss ut, byta sida av dansgolvet, efter tio sekunder där...ja samma procedur igen. Kvällens citat visar vilket nivå det var på: "I love white chicks! Just look at you... you're so FRESCH!" 
MEN detta skulle ju inte få förstöra vår kväll så vi gjorde det bästa av situationen och försökte skrämma iväg dem med fuldans istället haha. För himla kul hade vi trots allt, som alltid!
Lördagen var grym på så många vis. Frihetskänsla beskriver nog bäst denna dag, och att ingenting är omöjligt. Mitt au pair år är en sådan makalös resa som tar mig igenom så mycket... Jag gör saker som jag vanligtvis skulle vara glad över att få uppleva när jag kanske är sisådär trettio år eller något. Det är lite weird... 

Bilderna som blev tagna mitt i natta':




NYC-here we come


Taggade som få



Vaknade upp aningen sletna på söndagen, men det var bara att köra på och starta dagen med ytterligare lite shoppingletande, därav följt av skridskoåkande på Rockefeller Center. "Det var mest en kö..." innan om vi säger så, men väl på isen kändes det ändå aningen magiskt att befinna sig där.


Rockefeller Center-granen



 
Ice-skating at Rockefeller Center






Gick då inte att missa att julen närmade sig...


...som sagt, juletider. Men varför ska alla tomtar vara småcreepy?!


Ett stopp för att samla krafter OCH få upp värmen blidde det


På denna väg går den årliga Macy's Parade av stapeln

Under eftermiddagen blev det att säga hejdå till Bettans mamma och morbror, som skulle styra kosan mot flygplatsen för flyg hem till Svedala. KAN BARA SÄGA TACK FÖR ALLT!! Och vi ses hemma i SVERIGE!

Därefter tog vi oss mot Svenska kyrkan i NYC för att lyssna på en julkonsert som Bettans vän Sara var med i. Och den var såå bra. Blev t.o.m. lite rörd där ett tag... Sedan var NYC-helgen till ända och busstur hemåt stundade. Taxi från busstationen till mitt hus blev det och sedan körde jag hem Bettan. Därefter landade jag ganska gött i my masterbed. Klockers helg!!  

Såhär när inspirationen för att blogga tyyyp försvunnit för tillfället, tänkte jag ÄNDÅ ta mig i kragen och kladda ner lite om det som hänt innan årsskiftet, för nog hände det en hel del roligheter... Det har då inte gått någon nöd på mig med att få uppleva nya saker. Men så är det ju också just precis det som jag älskar!!

Några dagar innan jul stavades det ju JULLOV för Ryan. Och ja, mycket gjordes under dessa dagar, förutom då själva julfirandet och sluttampen på "Hannukah-firandet" (som f.y.i. pågår i åtta dagar och det delas ut en present varje dag). Störst av allt var Ryans födelsedag 27 December. Happy 10th Birthday Ryan! Dagen till ära öppnades det mera presenter. Haha tänk er, grabben blir i princip översköljd med presenter hela Decembermånad, sedan blir det inget av den varan på elva månader... Anyway. Av mig fick han lite mer Phillies-grejer, som verkade uppskattas. På kvällen åkte vi in till Atlantic City och avnjöt en HELT GUDOMLIG middag. Restaurangen hette "The Melting Pot" och det erbjöds olika varianter av fondue, som man då fick doppa själv i mitten på bordet. Såå satans gott, vi fick totalt fyra olika rätter: Först var det ostfondue, sedan sallad, därefter kött-kyckling-räkor-potatis- och grönsaksfondue, och avslutningsvis....CHOKLADFONDUE :D Mumma! Åt tills jag sprack ungefär...


Ostfondue


Tioåringen fick beställa en virgin-drink, som han UTAN problem fick i Martini-glas. Kul


Det åts...


...och det åts.


Chokladorgasm (lite När Harry mötte Sally blev det haha)

Sen när vi kom hem blev det lite mer efterrätt- födelsedagstårta!!



Under måndagen, den 26:e, var vi iväg på bowling. Och jag kan säga som såhär: JAG HAR ALDRIG SPELAT SÅ BRA BOWLING I HELA MITT LIV! Helt seriöst så fattade jag ingenting när jag efter några gånger verkligen fick in snitsen, vart tog halvkassa-bowlar-Anna vägen? Haha! Fick ju t.o.m. TVÅ strike'ar på rad en gång. Spelade totalt tre omgångar och jag fick över 100 poäng varje gång, som mest fick ja 154... Haha jag blev t.o.m. kallad The Swedish Superstar...


Någon segerdans...





Onsdagen stavades hockeymatch! Litet smakprov såhär inför den stundande NHL-matchen :D Vi åkte in till Trenton och såg Trenton Titans. Kul att se, och det kändes ju nästan som man satt på isen för vi satt på andra raden. Så man såg ju gaanska så bra om jag säger så... Men jag hade INTE velat sitta närmast, för när spelarna gjorde feta tacklingar rätt in i sargen, då skakade glasrutorna vill jag lova. En gammal NHL-spelare, Dave "The Hammer" Schultz gjorde ett guest-apperance också. Farsan han visste du vem det var va?!
Som sagt, kul att uppleva, och det blev ju såklart både burop och visslingar på bortalaget. Haha det var laddade grabbar...men är det match så är det!







Under torsdagskvällen drog jag till Cherry Hill Mall och mötte upp Ann-Sofie för lite hederligt au pair-snack! Slutade med att jag provade sushi för första gången (!) i mitt liv... Och nog var det inte så tokigt trots allt, men jag älskar ju också fisk (men denna är ju rå). Hursomhaver, skulle kunna käka det igen.
Efter lite misslyckad shopping (mitt shoppingflow är för tillfället spårlöst försvunnet), så hamnade vi på bion. Skräll på den. Jag övertalade A-S att se Sherlock med mig, hihi. Och den var riktigt bra, trots att jag inte riktigt hängde med på allt, ehh okej ganska mycket... Men det går ju så satans fort ibland, och det blir ju inte lättare när det inte finns engelsk text. "Jaha DET ordet...ehh..." Anyway. Bästa kommentaren under kvällen: "Are you gonna watch the movie?!" - smått argsint Sherlock-fan som blev sur på Ann-Sofie och mig då vi kom in i biografen och faktiskt PRATADE lite med varandra (!) Ja, vi kanske inte var såå tysta men ändå ;)

För tillfället känns livet tufft. Det kommer alltid finnas med- och motgångar i livet. Just nu har jag en motgång. Men det kommer resultera i något positivt och göra mig starkare i slutändan. Det har redan gjort mig starkare.

Det blir bättre.

JISSES VILKET NYÅRSFIRANDE!!! Vet inte hur jag ska kunna få ner detta i ord... Det var en sån jäkla upplevelse att fira in det nya året i NYC. Dagen var huuuuuuur lång som helst, och det var stundtals en riktigt kraftansträngning för att orka med dagen/natten. Shit alltså, ståendes i över 13 timmar (!) mitt i en folkmassa, trängandes, hungrig, törstig, trött och hela fadderullan. Inte varje dag man gör det precis. Men det MÅSTE bara upplevas. Någon gång i livet måste man ju ha firat in det nya året på Times Square. För det var trots allt såååå värt det! Stämningen går liksom inte att ta på...



Dagen började i allafall med att jag åkte till Ann-Sofie vid sjutiden för att fixa oss tillsammans. Vi skulle satsa stort och slå på med lösögonfransar och röda läppar. Till detta var vi också tvungna att köra på röda naglar. GLAMOURÖST ;) Haha det är ju bara nyår en gång per år, och man kommer ju säkerligen bara fira nyår på Times Square en gång i livet så...
Därefter fick vi skjuts av hennes värdpappa till Cinnaminson, där vårt första tåg skulle gå och ta oss vidare till Trenton. Liten miss där i början blev det med att hoppa på tåget, haha det kom men vi stod kvar för vi trodde det gick åt fel håll... MEN ett till kom ju såklart så en 40 minuters resa senare och vi blev ombedda att leta efter en "Big ass building", som alltså var tågstationen i Trenton. Där väntade andra tåget som skulle ta oss till slutdestinationen- Penn Station i NYC. Vi hade ruskigt bra tajming med detta tåg, så nu var vi på väg mot NEW YOOORK! 11.25 kom vi fram, och då var det bara att börja bege sig mot målet- Times Square! Väl framme var det inte så packat med folk som vi först trodde det skulle vara, men vi började ändå trycka in oss i smeten i mitten där folk stod i kö och ville in i gallerburar. Då var det då dessa jävla gallerburar... Vi stod i kö i tre timmar, packade som sardiner, för att få komma in i en mitt framför scenen. Vi hade sjukt bra platser. Men nej, vad tror ni då händer?! ALLA utanför buren måste flytta på sig, precis där och då, för att polisen måste få upp några jäkla stängsel. Alltså fyyy vad förbannade vi blev. Kunde de inte sagt det tidigare?! Nu blev det istället hets för att hitta andra bra platser, men grejen var ju den att klockan nu var närmre fyra och det hade blivit packat med folk över hela Times Square, så för att ens få någorlunda platser och kunna se The Ball Drop, så var det bara att börja knata hela vägen till 50th Street (!). Times ligger på 47th... BESVIKELSE! Menmen, INGET vi kunde göra åt saken, och såhär i efterhand blev det för himla bra ändå. Vi hamnade ju en bit ifrån såklart på 50th på Broadway, men vi såg inåt och det fanns en fet skärm som vi kunde kolla på. Och vi HÖRDE musiken. Dessutom hade vi nu lite space i denna gallerbur, det blev ju runt 7 timmar vi befann oss i denna, så det var helvärt att vi kunde sätta oss ner lite då och då mot slutet när inte fötterna orkade mer. 

Men så till dessa gallerburar. Man blev skannad innan man gick in och sen så var det sagt att man INTE kunde komma in igen om man gick ut. Men polisen som vakade vår var så go och snäll... Han sa till alla att de inte kunde bli insläppta igen, men när det kom tillbaka folk som ville in så skannade han dessa ytterligare en gång så de fick komma tillbaka... när inte polischefen såg då haha. Santana i mitt <3 Ann-Sofie och jag tog oss även ut, för att köpa cheeseburgare, men NEJ det var stängt... så i ren desperation fann vi ett annat ställe och köpte lite chips och godis. Det hade blivit så fail för vi skulle leva på bananer och energybars hela dagen, men nästan allt detta käkade vi upp i förväg på tåget och i den galna folkmassan vi stod i de tre timmarna i mitten på Times...

Till artisterna då. Lady Gaga, Justin Bieber, Pitbull, Cee Lo Green m.m. var grymma!! Kan inte fatta att jag "typ" sett dem, de var ju inte såå långt borta ;) Och STÄMNINGEN. Så mycket människor man firade in det nya året med, runt 2 miljoner. Obeskrivigt. Hur kunde lilla jag befinna mig där?! Det trodde jag då aldrig skulle hända. 

När det sedan räknades ner till tolvslaget. Herregud. Times Square bokstavligt talat KOKADE. Ten...nine...eight...seven...six...five...four...three...two...one...HAPPY NEW YEEEEAARRR!!!!!!

Vid tolvslaget regnade det konfetti, och det låg som sagt glädje i luften. Berodde nog både på känslan över ett nytt år OCH att folk kände sån lättnad över att ha överlevt fram tills dess... Haha för som sagt, det var stundtals en kamp.

Så fort det var över följde man bara efter strömmen ut, och vi hamnade på första bästa pizzahak och tryckte i oss en sååå god pizzaslice. Smakade g-u-d-o-m-l-i-g-t. En dricka bäljades också ner. Jag och Ann-Sofie hade ju bara delat på en vattenflaska (!) under hela dagen...  

Sedan började resan hemåt. Vi drog oss mot Penn Station och hoppade på första bästa tåg tillbaka mot Trenton. 01.10 gick detta. Packat tåg med en massa övertrötta och fulla människor- grrrreeat ;) Blev ståplats tills första stoppet, sen var det vi som snabbt som tusan tog oss två sittplatser. Därefter var det sömn i dryga timmen. Tanken var att sova på Trentons tågstation tills A-S värdföräldrar kunde hämta oss runt åtta på morgonen, MEN efter att jag fick den skummaste killen efter mig, som ville ge mig hans mailadress (?!), så tog vi en taxi hem till Ann-Sofie. 50 dollar betalade vi och vanligtvis kostar en sådan resa 90. Det gjorde vi bra!! Vi argumenterade med taxigubben med nytt-år-dags-och-vara-snäll-stilen haha. Anyway. Till A-S hus kom vi fram 04.30, trots att taxigubben BOKSTAVLIGT talat körde vänster i rondellen... Sen var det jag som tog Kerstin hemåt och bumsade i säng fem på morgonen.

VILKEN DAG & NATT!!

BILDBOMB:


Måla naglarna på tågstationen är ju inga problem...


"We missed the train..."


Var är du lilla tåget?


Ouups




Födan


Vad tittar vi på?! - Bananerna såklart.




Times Square!






Jag och mina poliser


"Prepare to be kissed"






Regnskur :(




Poliserna hade samling...


Ann-Sofie blir scannad!






Justin Bieber! (faktiskt fått liite bieberfever haha)




 And i'm like...FUCK YOU!


GLÄDJE


The Ball Drop




2012!!!