Done And Done
So long L.I.U
B & J
Förra fredagen hamnade jag och Bettan på bio med våra pojkvänner <3 Men jusste, Ben & Jerry hette dem visst... Ultimata biosnacket iallafall!! Att man aldrig tänkt på detta tidigare?! Sjukt enkelt att dra med en glass och götta med ju. Slår klassiska popcorn med h-ä-s-t-l-ä-n-g-d-e-r. Smälte gjorde ju glassen dock ganska fort, så det blev att hetsäta till alla trailers innan filmen ens börjat... Men lite smält glass är det bästa. 
Vilken film såg vi då? Jo, 21 Jump Street, och det var förbaskat bra!! Skrattade oss igenom mest hela filmen. Speciellt kul var allt som rörde "The Miranda Rights". Hahaha. Riktigt sevärd film iallafall!!
Sedan blev det hem till mig för skönhetssömn, NYC skulle få sig ett besök nästkommande dag. Woop woop. Btw, tappat räkningen på hur många gånger jag besökt min favvostad nu. Så det ska va!!
Seaside
Tisdagen 13 Mars slutade Ryan 12.45 från skolan, faktum var att han gjorde det resterande del av veckan också. Innebar alltså längre jobbdag för mig, men funkade hur fint som helst ändå eftersom vädret var på topp och vi kunde vara ute och leka stora delar av dagen :)
Denna tisdag slog iallafall termometern i taket, cirka 25 grader ute, så Marc drog med Ryan och mig till The Seaside, alltså "Jersey Shore". Väl där lekte vi på stranden, kastade amerikansk fotboll (som faktiskt inte är såå svår att fånga längre, men ändå desto lättare att kasta iväg haha) och bara njöt av sanden mellan tårna. Dock blåste det lite kallt ändå, så räckte med dryga timmen på beachen.
Därefter strosade vi längs med boardwalk'en en stund innan det blev dags för hemfärd igen. På vägen stannade vi för mat, en klassisk Cheesesteak fick slinka ner. Mumma!
Kom inte hemåt förrens sjutiden, tar dryga timmen till beachen, och vi stannade även under vägen vid en liten flygbana i hopp om att en snäll pilot ville/kunde visa oss sin "pärla" invändigt. Såklart för Ryans skull, han skulle ju tycka det var så coolt... Men tyvärr fanns det inte en själ i närheten när vi kom, så det blidde inget. Hade ändå vart lite kul ;) Blev tvungen att nämna för Ryan att jag faktiskt har styrt ett flygplan helt själv. Enbart pappas kusin (som har ett eget litet flygplan) i sätet bakom ju, men jag fick faktiskt sköta allt själv där för några minuter :D Men det var nog tur att det bara var för en kort stund...
Ryan 
Här gör han "The Tebowing". (Am. fotbollspelares standardpose)
Livet
Kvällen avslutades sedan med Satc-marathon hemma hos Polly. För himla värd lördag!!
Polly & Denisa
Jag & Melissa
Söndagen började med att jag såg Ryans fotbollsmatch, kommer inte ihåg om de vann denna eller ej men han gjorde bra ifrån sig iallafall. Blir lite bättre för varje gång tycker jag :P Sen drog jag och tränade på eftermiddagen (en söndag!!), beach -12 here I come... eller inte haha!
På kvällen gjorde jag, Ryan och Marc någon form av lergrej. Obleck hette det, och det funkade lite som trolleri-lera. Skumt var det iallafall. Men Ryan ääälskade det ju såklart. Sedan drog jag iväg till Ostkakefabriken för att möta upp Bettan och hennes familj på middag, som under helgen varit på besök i NYC. Riktigt kul hade vi!! Såå kul att få höra en massa historier om hennes familj, det får ju mig att avslöja några pinsamma/typiska händelser som Holterfamiljen (mest pappa då) gjort... ;)
Au Pair Meeting
Jag, Pollyana, Dani & Melissa
Let's Bowl
Hela gruppen
Efter det riktigt roliga mötet bestämde sig jag, Denisa, Melissa och Pollyana för att fortsätta trevligheterna hemma hos Denisa. Vi tänkte styra myyyyssöndag framför Oscarsgalan!! Sjukt taggad på denna var jag- som den äkta filmnörd jag är. Finally skulle jag få se galan live :)
Men först! Såklart inhandling av lite gottigott. Jag och Melissa svängde förbi Whole Foods och köpte upp oss på frukt. Denisa hade redan popcorn hemma...
Sen blev det då The Oscar's! Rejält tv-marathon, höll det på i fyra (!) timmar eller något. Galet. Men vi blev ett glatt gäng som kollade på galan, även Lauren anslöt senare. Vid midnatt var myshänget över, och jag drog hemåt för att krama sängen.
Oscar's here we come!!
Flumm
Gick inte så bra att hålla posen...
American Lifestyle
Efter att Bettan och jag simmade med hajar gjorde vi något som vi kände att vi bara MÅSTE ha testat på under tiden här i USA. Vi firade att vi hade överlevt hajarna med att beställa "A dozen Donuts" på Dunkin' Donuts. Hahahaha!!!! Såklart man måste testa på hur det är att vara en amerikansk polis: Drive-thru, "Hey can I get a dozen donuts?", några minuter senare blir du serverad STÖRSTA lådan innehållande dina dååånutts... Klappat och klart, Bon Appetit!
Det värsta är ju nästan att detta kalas gick på dryga 7 dollar. 50 spänn liksom. Whaaaat?! Kul att det är billigare att bli fet i USA än att bli smal. Ju mer du köper, desto mer tjänar du på't. Det blir la bara billigare...
Så vill du gå riktigt overload som vi nu gjorde med donutsen (hallå 12 st!), japp då är USA ett land för dig ;)
Mina älsklingar haha
Efter några fel vägbeslut (nej,nej,NÄHJ!), fick vi tillslut våra kära donuts i handen. Tyvärr började det ta stopp där vid tredje... Inte så konstigt kanske. De sista fick gå soptunnan till mötes. MEN det var värt ett försök iallafall att trycka i sig hela tolv donuts...
Avskedsmiddag för Ann-Sofie
Både det underbaraste och jobbigaste med att vara au pair är alla nya vänner man får. Underbart såklart för att du får vänner över HELA jorden, men också jobbigt för att alla kommer åka hem förr eller senare. Vissa före dig. Och då står man kvar här ensam... Fast inte helt ensam såklart, andra toppengoa vänner finns kvar, men nog uppstår ett tomrum ändå om man blivit riktigt nära vän med någon. Som det känns att jag blivit med Ann-Sofie. Det var tufft när hon åkte. Men hon bor ju i grannlandet Danmark så det slutar absolut inte i USA, bara början...
Iallafall, nästkommande brudar på tur att lämna är Denisa och BETTAN (!) Hjälp är allt jag har att säga om den sistnämnda. Men återigen: Bara början. 7 månader har vi känt varandra, när det känns som vi känt varandra hela livet. Men att träffas nästintill varje dag har gjort att vi tagit ikapp våra liv hittills, haha! Sista from anotha mista
Okej, tillbakablick nu då till sista helgen som kära Ann-Sofie var här, min alldeles underbara Bieberfever- och Lunabar-geek!
Lördag, 4:e Ferbuari, och jag och Bettan skulle fira av Ann-Sofie med middag på... Cheesecake Factory såklart!! Jag och Mossberg (haha) träffades upp innan för att preppa litte smått och gott till Ann-Sofie. Måste ju såklart avslutas med ett rejält avskedsfirande! När vi kom till restaurangen blev det i vanlig ordning att vänta en braaa stund på ett bord, men den som väntar på något gott... ;)
På Nordstrom i väntan på bord
Middagen startade på topp med att vi beställde in lite alkoholfria drinkar (denna gång i riktiga glas), därefter blev det en supergod pastarätt för min del. Så. Mycket. Mat. Men det hela hade ju knappt startat ändå- DESSERTEN var ju kvar!! Och denna gång blev det en liten annorlunda variant av efterrätten, vi bokstavligt talat bönade och bad om att få beställa tre olika med varje smak delad i 3 delar. Haha, special treatment skulle det vara här alltså... Killen var ju inte allt för förtjust i idén först, men nog kunde vi tre övertala honom ganska så bra ändå. Att tjata är underskattat!! Han kunde ju han inte motså tre tjejer med starka viljor. Det slutade alltså med att vi får in 9 (!) tallrikar med cheesecake på varje. Tror det kan vara något form av cheesecake-tallrik rekord på ett bord... 
Drinkarna
Pinglor
Pasta vare ja
Inga konstigheter
You'll be in my heart
Gänget <3
Alla <3 dag present fick vi av Ann-Sofie
Cherry Bomb!
Sockret gjorde, som ni säkert förstår, sitt... det blev alltså aningen livat vid vårt bord framåt kvällen. En kvittosignering som innehöll både det ena och det andra- Call Me, Ballong Britt, Last Friday Night... Ja, bäst att lämna det där. Kan säga som såhär att vi pös från restaurangen fort som satan. Det var dags att ta Kerstin på en åktur, för vi ville ju såklart inte att kvällen skulle ta slut. Tror att själva tanken på sista-kvällen-i-usa-vi-tre-tillsammans fick oss att göra saker vi kanske inte vanligtvis skulle gjort. T.ex. bara åka till bion för en gruppbild (?), och utanför T.G.I Friday's fick jag ett infall och frågade en kille som väntandes i sin bil om han kunde förklara vägen till just T.G.I.F. För stunden tyckte vi det kändes sjukt kul... haha!
Och det kommer mera: Vi tog oss även till Dunkin' Donuts drive-in och försökte beställa 3 cheeseburgers och 3 large cokes. Ni kan ju tänka er hur det gick med den beställningen när vi får till svar (på ytterst knacklig indier-engelska) "Burritoos?!" Blidde allstå ingen mat denna gång...
När vi fortfarande kunde visa oss utanför...
Ann-Sofie & jag
Bettan & jag
En sista gång
Avslutningsvis så hamnade vi inne på Dunkin' Donuts (en annan såklart). Sedan var denna kväll till ända. Men det var inte så ledsna miner ändå, vi var lyckliga! Det hade INTE kunnat bli ett bättre avslut för oss tre tillsammans.
Ann-Sofie, see you soon in Scandinavia <3
En dag i Mars
Vi befinner oss i mitten av Mars. Och vad är det för väder? Jo, alldeles underbart SOMMARVÄDER! Sisådär 24 grader... Efter gymmet bestämde då jag och Bettan oss för att dra hem till henne och hänga vid poolen. Ligga i en solstol, schteeeeka litte :P Solen var t.o.m. så stark att solskyddsfaktorn fick åka på, spf. 30 (!) Haha, är man blekfis eller vad?! Men jag bränner mig lika lätt som jag blir brun faktiskt.
Hursomhaver, perfekt start på dagen! Finner faktiskt inga ord för hur grymt det är...
You and I <3
Hallelujah!
19 Mars alltså. Jag kan verkligen börja vänja mig vid det här.
ZIGGE
Jag är så glad över att jag har Prince här i USA, en hund i hemmet gör SÅ mycket. Du är aldrig ensam t.ex...
Längtar till den dagen då jag får se plutten igen. Ser framför mig vilket cp-ryck han kommer få, springa runt i 180 kors och tvärs och med bakbenen så långt fram att han typ springer runt med fyra framben, haha! Det går även så fort i svängarna för honom att bakbenen inte riktigt hänger med utan de sladdar lite på efterkälken. Han springer alltså lite för fort med andra ord ;)
Den kärleken han alltid ger mig när jag kommer hem efter en längre period borta. Bästa! Kul dock att han ena stunden är helt bananas av lycka, för att i nästa ta det helt chill precis som jag aldrig varit borta. "Jahapp, då var du hemma igen, allt är som vanligt...". Han lever i nuet den mannen. Vilket man ska göra!
Min hund. Min Zigge.
Mitt lilla busfrö
Shopping
Men i fredags hade jag lite tid att döda i NYC, innan skolan startade, så jag drog en svängom till H&M som ligger precis bredvid Penn Station. Och shoppingflowet bara fanns där!! Tog med mig både det ena och det andra, och allt satt tamejtusan perfekt. Älsker't :P
Fick även köpt ett alldeles, alldeles PERFEKT linne med Bruce Springsteen-tryck. Hur bra blir inte det till Bruce'an konserten?! Ska nu även tvinga Lauren att köpa ett likadant så vi har matchande outfits... haha!
Även inhandlat en klänning som sitter som ett smäck!! Men denna gjorde sig verkligen inte på bild... Jag vet dock att ni överlever :P
Chai Tea Latte
Iallafall. Galet god. Var tvungen att köpa en idag (igen) på Starbucks efter att Bettan och jag tränat. Fick då även henne att prova denna himmelska dryck, och hon blev lika positivt överraskad som jag ;)
Vårväder, nej SOMMARväder + Chai Tea Latte + Nytränad = Livsnjuteri
Dramatisk helg!
F.Y.I. så passerade jag även 200 dagar i fredags, inte så illa om jag får säga det själv. Men detta rör sig inte om hemlängtan (alltså varför jag räknar), jag tycker bara det är kul att ha lite småkoll sådär. Det blir lite olika delmål som jag sätter upp för mig själv och som då är värda att firas när det nås. Det får mig också att inse vad rent utsagt förjäkla bra jag faktiskt är som klarar allt detta helt själv! Nästan så stoltheten svämmar över, haha!!
Men nu till de, milt sagt, chockerande upplevelserna som denna helg faktiskt kommer blir ihågkommen för... Det var nämligen så att jag, Sara och Arla hamnade i samma rum (alltså rum som innefattar ett gemensamt "living room" inklusive fyra smårum med vardera våningssäng i varje), med två österrikare och tre tyskor. Dessa tyskor (framförallt) visade sig vara totalt hjärndöda. Riktiga bitchar, idioter, köner.... ja, you name it!! Alltså jag finner på riktigt inga ord för hur jag känner för dessa tjejer. Avskum är de i varje fall...
Hatet mot dessa kommer från följande händelser: Under fredagskvällen ville jag Sara och Arla gå och lägga oss i tid. När lektionen alltså slutade runt halv nio snåret på kvällen var det med andra ord dags för sängen. Runt tiotiden sa vi då till våra "roomies" att vi skulle sova, så de därmed kunde vara lite tysta. Tror ni de lyssnade på detta?? Nej!! Det väsnades och fjantades som aldrig förr. Vi insåg på en gång att denna kväll enbart kunde sluta på ett spårat sätt för dem... Efter en stund så hörde vi hur flaskor klirrade. Och detta är ändå BIG NO NO, alltså att dricka på campus, i rummen. Det första vi får göra på ju fredagseftermiddagen när vi kommer, är att skriva under ett papper på regler som vi absolut inte får bryta. Gör vi det är det bara tack och hej, du är utslängd från college! Så. Där bröt de mot första lagen. Men detta var såklart inte nog, utan senare hörde vi även två mansröster i rummet utanför, alltså hade de bjudit in två utomstående till VÅRT rum. Vilket man då heller inte får göra... Brytelse mot lagen nr. 2 var därmed ett faktum.
När vi vaknade nästa morgon kände vi alla tre att vi var tvungna att säga till läraren och vår au pair-ledare om detta. De hade verkligen inte visat någon respekt alls gentemot oss, och det var även andra rum som lämnat klagomål gällande vårt rum...
Slutar med att vår ledare på lördagskvällen ropar ut alla åtta av oss, för att ha ett allvarligt snack om dessa klagomål. Vi hade tidigare under dagen nämnt de fem tjejerna för henne, så att hon visste vilka det var liksom. Då sa hon att hon skulle prata med oss alla, för att därmed inte få dem att tro att vi tjallade på dem... Såklart blånekade tjejerna när hon pratade med oss, riktiga lögnare. Men Arla nämnde att vi faktiskt visste att de haft killar på rummet, och att de drack... Då blev det genast sneda blickar. Jahapp... nu kommer bitcharna fram här. Men skitsamma, tänkte vi. Vi hade varandra och brydde oss faktiskt inte ett dugg. Rätt ska vara rätt, de kunde ju såklart inte bete sig hur som helst.
Vi brydde oss inget mer om det sen, vi var snarare glada. Lite payback is a bitch... Vi dröjer oss kvar i datasalen efter lektionsslutet på kvällen, inte förrens tio börjar vi dra oss mot "the dorms". Vad tror ni då vi möts av när vi öppnar rumsdörren?! Jo, den TJOCKASTE GRÄSLUKTEN I HELA RUMMET(!!!!!!) Tjejerna sitter liksom i sofforna och bokstavligt talat skelar med ögonen. Blanka, rödsprängda, totalt borta. De har alltså rökt gräs INNE i rummet. Hur i helvete får man vara så puckad?? Vi kan ju knappt andas när vi kommer in, det luktar så himla vidrigt. Vi styr stegen mot vårt rum, och inte långt därefter märker vi att vissa av våra saker har försvunnit (!!) Alltså nu gick ridån ner ska jag tala om. Vi såg svart. Aldrig blivit så arg tror jag... Går in i badrummet, och vad finner vi då där om inte om våra ansiktskrämer o.s.v. utspridda över badrumshyllar. Dessutom finner jag mitt nattlinne ligga lite halvblött på handfatet. Vafaaeeeen. Fanns inget annat för mig att göra än gå ut och konfrontera tjejerna, men kom inte mycket vettigt ur dessa... suddiga blickar och de blånekade det hela såklart med kassa ursäkter. De sa att grejerna hade legat där, mitt nattlinne skulle tydligen hängt kvar på kroken i badrummet. Hahahaha, alltså hur dum i huvudet får man bli? Trodde de på fullaste allvar att vi skulle gå på deras lilla "prank" och låta oss luras? Vi visste att INGET låg kvar i badrummet efter morgonen, allt var inne på vårt rum, vissa saker t.o.m nerpackat.
Så, det fanns inget annat för oss att göra än att ringa ledaren och be henne komma till vårt rum på en gång. Jag och Sara mötte upp henne utanför, och vi berättade allt. Det värsta kändes liksom inte att de rökt på, utan att de faktiskt rotat bland våra saker. Känns förnedrande. Usch. Hon blev såklart rasande, ställde tjejerna mot väggen med knarket och förklarade att de skulle bli konsekvenser av detta. Vi fick byta rum (tack gode gud) och sedan försökte vi somna. Men det var lättare sagt än gjort när det luktar weed genom hela näsan och i munnen. Fyy.
Söndagmorgonen får vi höra att två av tjejerna blivit utkastade (på morgonen dock), synd att de inte fick dra på en gång... Därmed inga credits till dem och deras värdföräldrar skulle såklart få reda på allt. MEN de tre övriga tjejerna var kvar, fick fortsätta sista dagens lektioner, och alltså fullfölja kursen. Jag är såå arg och bitter över detta. Det var tre pers för lite som fick lämna, alla skulle blivit utslängda...
Nåväl. Hemsk helg med dessa incidenter. Detta är sånt som man aldrig tror händer, iallafall inte en själv... Bara på filmer ju som sånt här utspelas. Hur mycket ska man få uppleva egentligen?! Hade jag inte haft Sara och Arla vettetusan vad jag skulle tagit mig till. Så oerhört tacksam att vi hade varandra!
I övrigt då så var helgen riktigt bra faktiskt (haha här svänger det). Men jag försöker vända detta inlägg nu till det positiva som den också erbjöd. Kul att få träffa massa nytt trevligt folk, hänga med Sara och Arla, och även få träffa Rozana inne i NYC på söndagskvällen (även om de bara blev i knappa timmen). Måste även nämna att jag (finally) vann en college-tischa på lära-känna-varann-tävlingen som hölls första kvällen. Tre st. av dessa delades ut och jag var t.o.m. den första att vinna. Score på den!
Avslutar med lite bilder från helgen:
Under genomgången av Halloween bjöds det på godis och klistermärken (?)
Drog in en extra madrass... Allt funkar ;)
Sara & Arla
Tröttheten slog till
Min grupp fick göra en kort presentation om Father's Day och Labor Day. (Jag har målat "pappan" haha)
På söndagen efter skolan letade jag och Malin, en ny svenska jag träffade, upp vårsolen i NYC. Som vi njöt!
Då ser vi även en kille uppe på hustaket, som säkerligen "modellade". Vad skulle han annars gjort däruppe?!
Vårkänslor
Sedan har dagen bjudit på härlig lunch med brudarna på Saladworks. Följt av att jag kom hem och... wait for it... slängde ihop en KLADDKAKA!! Japp, ni hörde rätt. Där du Maria, visst blir du impad på systeryster? ;) Tror bestämt att jag kommer utmana dig på vem som gör denna bäst, när jag kommer hem. Vet dock att jag har en liiiten bit kvar till dina skills, men ändå :P
Senast jag bakade denna så gjorde jag det med Ryan, och det var double thumbs up där om jag säger så... Renae fick även smaka "mästerverket", men inte Marc för han var bortrest... Attans vilken otur han hade, haha! I allafall så hade ju kladdkakan såklart försvunnit tills han kom hem, så jag tänkte helt enkelt vara så snäll och baka den igen så även han får hamna i kladdkake-himlen ;)
Time for some baking
Klart det slank ner lite...
Voila!
Tänkt vad mycket lättare allt känns när solen OCH värmen tittar fram. Yeehhaaa!! Förövrigt ska jag på min andra (och sista) weekendkurs på Long Island University imorgon. Sen är mina 6 credits fixade!! Dä' ska va gött o leve' :)
Snart blir det att möta upp grabben från skolan, och jag tror bestämt att någon kommer vara glad när han ser vad som väntar på spisen ;)
Later!!
En helt vanlig dag...
Det var i allafall för två veckor sedan, under måndagen (ganska waay behind med bloggen) som jag, Ryan och Marc åkte bort till ishallen under dagen (Ryan hade ingen skola), för att åka skridskor OCH med hopp om att få se när Flyer's tränade. Och ja vi hade då turen på vår sida. Hurreey! Observera att detta ändå var det lag som jag faktiskt buade åt när jag såg NHL-matchen, haha! Kul att det svänger så fort... Skrattade och sa det till Marc, att om jag någon gång känner mig självmordsbenägen så är det bara att befinna sig på en av dessa träningar med Henke-plakatet i näven. Det skulle liksom innebära en säker död ;)
Så. Dessa bilder är för dig pappa ...faaeen vad du får uppleva mycket tack vare din grymma dötter ;)
Jaromir Jagr kände inte för hjälmen
Geno's Steaks
Efter NHL-matchen för flera helger sedan, så stannade jag och Bettan kvar i Philly en stund och tog oss till Geno's Steaks, som tydligen ska vara det allra kändaste cheesesteak-stället i hela Philly (staden är känd för denna form av "macka"). På vägen dit så blev vi ytterligare uppmärksammade för våra Tre Kronor-tröjor som vi dagen till ära hade på oss. Vid ett stopp vevade bilden bredvid oss ner rutan och viftade att vi skulle göra detsamma. "Nehe du!" tänkte jag först, men gjorde jag det ändå eftersom han inte såg mysko ut. Det första han säger då är "You're here for Henke Lundqvist, aren't you?!" Haha spot on!!
Att då finna en parkeringsplats i denna röriga del av Philly som vi nu befann oss i, visade sig var lättare sagt än gjort. Sämsta småvägarna kors och tvärs, tillslut visste jag nästan inte vart jag skulle ta vägen. Och DÅ... tillslut, uppenbarade sig en liten fickparkeringslucka. Men yes, just my luck kände jag! Skäms när jag tänker på hur dålig jag varit på att öva (om man nu ens kan säga att jag har gjort det...) fickparkeringar efter att körkortet togs. Så att klämma in Kerstin på parkeringen gjordes med andra ord INTE på första försöket (eller 5:e). Hade någon stått utanför och tittat hade den fått sig ett redigt skratt... Som tur var så blev det nu bara jag och Bettan som hade något att garva åt.
Men nu lämnar vi det. Cheesesteak'en var den absolut godaste jag prövat sen jag kom till USA. Sjukt god. Inget snack om saken att denna måste vara den bästa i hela Philly. Den bra publiciteten måste ju komma från nånstans, eller hur?! Det låg även Pat's Steaks på andra sidan vägen, som (enligt dem själva) var "King of Steaks". Men nää, detta ställe såg inte så mycket ut för världen i jämförelse med Geno's. Snarare b-versionen. Haha och där talade kritikern inom mig...
Klart man väljer detta...
...framför detta
Lite svenskt i den annars väldigt Flyers-präglade kön
Maten förtärdes ytterst (o)glamouröst i bilen på DD's parkering.
Vi var iallafall mer än nöjda över att vi prövade detta ställe :)
Och kvällen avslutades sedan på bio'n i Cherry Hill, vi såg "The Vow" - som faktiskt inte var så himla wow. Men den var helt klart sevärd ändå. 
Blivit standard att ta bild på bio'n nuförtiden... Men vi LYSTE ju upp
The Boss
OMG! OMG! Nu har jag en biljett till BRUCE SPRINGSTEEN!! Weehoooo. Vilken lycka. Helt obegripligt att förstå. Dock tror jag att min plånbok verkligen har förstått, haha! Men hur bra kommer det inte bli på en skala, vavava?? ;)
3 April smäller det!! Jag och Lauren, en au pair från Australien, drar till East Rutherford i NJ och ska då se självaste Bruce'an (!). Min käre (och gamle) mors ungdomsidol ju... haha vad hände där?! Still going strong...
Bara det jag ville säga. Så ni vet vad jag gör 3:e April.
SHARK SWIM
Vi hade BESTÄMT oss för att detta var något som vi bara måste prova!! Hur svårt kan det vara liksom, att bli hajmat är väl ingen konst? Blev dock en smärre panik under helgen tack vare ett visst tjejproblem... Som dock slutade bra!
Detta var iallafall DAGEN D, och innan vi tog oss iväg mot Camden Shark Aquarium, så grundade vi med lite goa, hemmagjorda scones till frulle. Kan det vara sista måltiden måntro?! ;)
Jag slängde även iväg ett par "Jag älskar er"- sms till familjen, haha! Okej, nu skulle vi ju inte överdramatisera här men det kändes ändå som att jag inte riktigt förstod vad jag gett mig in på. Nervositeten var liksom inte såå påtaglig innan, men något sa mig att det definitivt skulle bli ändring på det...
Sista frullen, fast nej
Framme!
... Och nog hade jag ganska rätt ändå, för när vi parkerat Kerstin utanför "hajhuset" så var fjärilarna i magen ett faktum. Hujjamejjen, hur skulle detta gå?! MEN det var bara för oss att spela coola, även fast det inte var så lätt med tanke på starten. När vi kommer in börjar det liksom med att vi får sitta och vänta i säkert en halvtimme (haha låång tid om man vet vad som väntar), och när killen som skulle hålla i det hela väl kommer, så slås vi båda av hur aningen oseriöst det känns. Hallå, våra liv står ju på spel här!! Han introducerade sig själv med följande:
"I'm gonna be your tourguide, teacher... and yeah, you're bodyguard too..."
Killen fick alltså TÄNKA EFTER vad det tredje och sista var, som då var det smått (o)betydliga livvakt (!). Herregud. Det kändes bra det här, härlig start liksom. NOT! Stod typ hjälp! i pannan på oss...
Han tar oss sedan på en liten tur, där vi nu fick se HAJARNA! Mamma mia säger ja... det var då inga små varelser. Stora. Feta. Flera meter långa. Tusen tänder. Säkert vrålhungriga. Ja, de personifierade verkligen hur man tänker sig att en haj ska se ut. Och när vi fick titta in genom glasrutan till dit vi skulle, så ser jag bara scener ur filmen "Deep Blue Sea" framför mig...
This is it! Längs med vänstra kortsidan låg vi
Nåväl. En snabb genomgång i omklädningsrummet senare, plus en ytterst smickrande våtdräkt på sig (den satt som ett smäck...) så var det dags att bli en "fena" på detta. Vi fick även träffa killen som var "hajexpert" och skulle vara i vattnet med oss. "He's a really cool dude" fick vi höra hela tiden av vår bodyguard. Jaja, så himla cool var han inte, han satt mest tyst och såg svår ut... Men det tar ju inte ifrån det faktum att han med största säkerhet var bff med hajarna (om man nu kan bli det med en haj).
Kroppsstrumpan satt där den skulle
När vi kommer in i själva hajbassäng-rummet, så börjar mitt hjärta skena lite. Vår bodyguard har lite mer genomgång, bl.a. om hur vi ska använda snorkeln, säkerhet (vart vi går om det händer något) o.s.v... Vi får även höra att vi absolut INTE får röra hajarna. Attans...jag som tänkte hoppa på första bästa haj...
Nu började även jag och Bettan ställa tusen frågor, som vi samtidigt varvar med lite små ångest skrattattacker. "Har hajarna ätit idag?" Svar: - Nej, de åt igår. De äter bara tre gånger i veckan... "Har några fler simmat med dem idag?" Svar: - Nej, ni är de enda för dagen ;)
Å-N-G-E-S-T
Men det var liksom inget att göra åt saken. På't bara!! Blev ett litet snorkeltest därefter, sedan gick vi ner i vattnet. Vi fick nu gå på en avsats som var längs med kanten av bassängen (som enbart rymde sisådär 30 hajar) och slutligen ställa oss på ena kortsidans avsats. Det var nog en halvmeter djupt vatten, och det var då här vi sedan böjde oss ner i ostbågeform och skådade hajarna som simmade förbi. För att inte flyta iväg (?) så tryckte vi fötterna, med tillhörande simtofflor, mot marken/väggen och så höll vi fast oss med händerna på den några decimeter höga kanten som var längst ut på avsatsen. Och hajarna simmade förbi, fram och tillbaka, gång på gång. Vissa kom JÄTTENÄRA, alltså vi snackar bara några decimeter ifrån... så då hände det (många gånger) att jag ryggade bakåt mot väggen, haha! Några hajar hade ju även alldeles blodiga/såriga noser, riktiga "fighters" liksom... så dessa hoppade ju hjärtat till för lite extra också. Värt att tillägga är att så fort hajarna drog förbi så svepte vårt hajproffs (som stod bredvid hela tiden) med en plastpinne (!) i vattnet, utanför kanten, för att markera lite för hajarna att "No further!!" Tro det eller ej, men plastpinnen funkade förvånansvärt bra ;)
Hela upplevelsen var verkligen helt OTROLIG!!! Går inte att beskriva känslan över att vara såå nära riktiga hajar, såna som man tycker borde käka upp en på ett ögonblick... Sjukt häftigt!! Verkligen värt pengarna!!
Här har vi de små liven:
"De kom en haj.."
...och några till
Mysigt
Sen fick vi även mata stingrockor (japp, en sån som Steve Irwin dog av...), men vi blev informerade innan att dessa inte var farliga. Har även för mig att killen berättade att de gjort något med svansarna på dem p.g.a. detta. Kul var det iallafall, när vi höll ner firren i vattnet så flockades de ju kring en, och själva munnen var typ som en sugmaskin som sög in maten. Haha gud vad vi skrattade, när de tog firren kändes det så strävt med deras tunga och allt (om de nu har en?). Vi fick även flyta runt bland stingrockorna, som riktiga paddor, och se hur det såg ut underifrån. I femton minuter gjorde vi detta, sedan var det återigen dags för ett femtonminuterspass i hajtanken.
Stingrockorna började ju suga på låren :O
Tack för den smällen
Ack så nöjda
Kul att vi spenderade större delen av andra hajhalvan med att säga "Haj haj" till hajarna då de simmade förbi... Känns bra att ta dessa monster seriöst :P
Anyway. Då allt var färdigt tackade vi för oss. Fick även behålla cyklopet och snorkeln, plus att vi fick en varsin haj-tischa. Hur värt var det inte då?!
Vi gick in i omklädningsrummet och drog av oss våtdräkterna (vilket gick förvånansvärt bra), samtidigt som vi sjöng "I'm a survivor!" för fulla muggar. Och detta hördes med all säkerhet ut till rummet bredvid där killarna satt, haha!
Nu är jag kort och gott: "Haj"er than life!!
