Insanity
Livet känns helt galet just nu. Min hjärna är typ fullsprängd med allt som händer. Jag är rädd att jag inte hinner njuta av allt, men det MÅSTE jag!! Gaaah, iallafall, här kommer lite av sakerna som snurrar i min skalle för tillfället:
1. Patricia kommer snaaaaaaart hit, till mig, i USA!! Sjukt overkligt att jag strax ska få träffa min saknade vän <3 Sen väntar en underbar semester i NYC tillsammans.
2. Jag skickade precis in (alltså för typ 5 minuter sen!), förslag på HEMRESEDATUM (!!!!) Oh My Gooooood. Bäst att sätta punkt där.
3. Central Park loppet. Central Park loppet. Central Park loppet. Peppen...
4. Seattle det blir med min värdfamilj över 4th of July. Alltså Seattle, kommer ju bli grymt. Nämnde jag förresten att vi ska flyga förstaklass?! There's a first time for everything ;)
5. Nu är det bestämt - Frida kommer över hit under min 13:e månad och vi gör en Westcoasttrip tillsammans. Från SF till LA. Finner inga ord.
6. Upplevde en av det bästa kvällarna i mitt liv i söndags, på Bamboozle Festival i Asbury Park, Bon Jovi spelade... Hans leende är ju tamejtusan bland det hetaste som finns. Jag dog. Sara dog. Lauren dog. Haha, top notch kväll helt enkelt.
Me and my friend <3 Skolavslutningen i 9:an (!)
En Dag I New York
14 April, dagen efter jag kom hem från Virginia Beach, blev det en spontan tur till New York. Märks det att jag älskar den staden? Haha ;) Jag, Bettan, Melissa och Lauren tog bussen in tidig lördagsmorgon och när vi sen kom fram så letade vi direkt upp ett brunchställe där personalen uppträdde och showade. Kul, kul att testa något nytt. Sara anslöt även till vår lilla grupp under brunchen, så nu var vi glada gänget på 5 pers som sedan gick ut och njöt av NY's alla gator.
Dagen var verkligen helt perfekt. Härligt strosande som varvades med shopping och fikapauser. OCH, icke att förglömma, så försökte vi lära Lauren (från Australien) lite svenska ord under dagens gång. Och orden var inte precis av det bra vokabuläret... "Helvete", "Jävla skit" o.s.v. Haha vi bokstavligt talat dog av skratt. Men de gulligaste var ändå "Hallå" och "Nej". Lät såå sött!!
Bussen togs sedan hemåt vid kvällningen. Som alltid, så slog övertröttheten till. Tror inte jag och Lauren fick mycket vettigt ur varandra. Sjöng mest på "Tonight we are young". Fun Fun. 
Showande personal på brunchstället
Härligt väder
Den boken vill jag ha
Fro-Yo is the shit
Och så till dagens roligaste: Dit vi gick för att höra om Broadway-musikaler (funderade på att se en men fanns inga bra), fanns även miniatyren av "The New Years Eve Ball". Bestämde oss för att knäppa en bild på oss tjejer där. Men där stod en vakt (som förmodligen var så galet uttråkad på sitt jobb) och lekte fotograf till alla som ville ta bilder. Så han "hjälpte" oss lite. Skulle snarare kunna kalla det att han påbörjade en lång photoshoot. Han var HELT galen. Och 100% gay. Haha, sån kul snubbe. Och poserna han ville att vi skulle ha var ganska roliga. Men vi bara skrattade och lät han hållas ;) Bilderna blev ju dock jättefina.
Pose komponerad av vakten
"Girls, you should be used to holding balls" Hahaha!
Som "kronan" på verket fick vi ta på oss Statue of Liberty-kronan ;)
En Mil
And guess what?! Idag var vi ute på första löprundan ihop nära Medford Fitness (värvade henne till mitt gym på en gång, hihi. Tråk att gymma själv ju), och jag klarade av att springa EN MIL (!!). Alltså detta är helt galet stort för mig, hur tusan lyckades jag med det?! Blev enbart några stopp för bilar o.s.v., annars sprang jag hela tiden. Vi skulle "bara" ta en sväng på 5 km eller något sånt, testa lite... Iallafall testa min löparform. Och så slutade det då med att vi sprang i över en timme... Lagom mörbultade ben, vill jag lova!
Som grädde på moset kan man säga att detta var första gången jag "på riktigt" varit ute och sprungit i USA, mest gjort powerwalk's innan ju. Ingen mjukstart precis... Gör mig ännu mer chockad att jag överlevde detta. MEN är ju tränad i övrigt, timmarna på gymmet sätter sina spår ;)
Så. Milen kan jag alltså klara av. Sååååhääääär pepp på loppet nu. Run Forrest Run!!
Efter milen idag. Dränkt i svett och röd i hela fejjan. Så det ska vara ;)
Dag Att Minnas
Jag möter upp honom från skolan, och genast säger han med ett enda stort leende att han har en överraskning till mig. "Till mig?!" Vad kan nu detta vara... Såklart kan han inte hålla på överraskningen tills vi är hemma (jag blir ju också galet nyfiken och ställer en massa frågor), så det slutar med att jag får reda på att överraskningen står i garaget... Japp, ni hörde rätt - i garaget - närmre bestämt bland alla hockeyklubbor. Ryan har då köpt en alldeles egen hockeyklubba till mig, för sina EGNA pengar. Bara en sån sak. Jag dog. Det var en försenad födelsedagspresent till mig. Dessutom var hockeyklubban "left-handed", alltså precis så som jag vill ha det när jag skjuter (och som den jag tidigare använt inte har varit). Han hade verkligen tänkt på allt. Precis allt. För att lilla jag skulle bli glad. Åhhh. Kunde inte sluta le. Och rörd blev jag också... började nästan gråta, haha. Kunde inte göra annat än att krama sönder honom, och säga "I love you, Ryan". Och hans svar... älskar det: "Yeah, I know you do..." Han vet om hur mycket han betyder för mig. Vilket betyder ALLT för mig. Och samtidigt så känns det så honom att inte säga samma sak tillbaka, utan istället vara cool och bara njuta och ta åt sig... That's my boy ;)
Som ni säkert förstår så spenderade vi hela eftermiddagen med att lira landhockey. Det har blivit vår nya grej. Istället för att ha baseballcatch. När vi är mitt i spelet säger Ryan plötsligt "Hey Anna, when you go home you might get to bring your stick with you..." Varpå jag svarar att det nog är bäst för både den nya tjejen OCH hans skull, att klubban lämnas kvar. Så hon kan spela med honom i fortsättningen... Men att han ändå tänkte tanken att jag skulle kunna få behålla min klubba när jag åker hem. Kändes verkligen i hjärtat. Dog typ för andra gången. Sedan sa han "Yes, who knows, she might even be left-handed... like you". Som mig. Hans au pair i snart 9 månader...
Ja ni. Det är dessa stunder i livet man lever på. För tillfället så känns det lite vemodigt att en ny au pair ska ta min plats i slutet av Augusti. MIN plats. För detta år är just precis ETT år för mig... Känner mig mer än nöjd som au pair sen. Men vill heller inte lämna Ryan, eller hela värdfamiljen för den delen. Mycket fina minnen tillsammans. Och just idag har jag bara 100 dagar kvar... Det går ju på en blinkning. Men lite kul är det ändå med att slutet närmar sig, får ju hjälpa min värdfamilj i letandet efter en ny au pair. Ni skulle bara veta hur skumt det känns att sitta på andra sidan och bedöma... Galet. Men skönt och avslappnat måste jag också tillägga, haha ;)
Ryan som "Bryzgalow" (stavning?!)
Jag som "Lundqvist". Med min nya hockeyklubba :D
Spring Break - Virginia Beach pt.2
Pirates Paradise Minigolf
Pirat-Ryan
Pirat-Anna (som inte lyckades se arg ut...)
Let's minigolf
GLASS!!
Hello Virginia Beach
Kul skylt. Förbudet att svära...
Jag och min hostmum
Norfolk Tides vs Gwinnett Braves
Harbor Park
Tisdagen stod cykeltur längs med boardwalk'en på schemat. Därefter blev det lunch på en uteservering, poolhäng för mig och min grabb, och avslutningsvis åkte vi till en jättegod fiskrestaurang för att äta... jusste fisk! Händer ju inte alltför ofta till middag på vardagarna, amerikanarna är mer för kött.
Virginia Beach Fishing Pier
Slapp trampa när vi satt bak på cykeln
Stiligt
Köpte popcorn med smak. Så sjukt gott
Större delen av onsdagen spenderades på ett stort Aquarium, där även Ryan fick en ny, go vän- Ana. Gillar namnet, haha. De hade ialllafall så himla kul tillsammans, så härligt att se!! Dessa sötingar lekte sedan vid poolen under eftermiddagen. Lite skönt att bli utbytt var det allt... ;)
Ryan & Ana
Torsdagen gjorde jag och Renae shoppingmall'en. Och hur jag gick lös på skor, två par blev det. Nöjd. Riktigt trevligt med bara oss två, och få göra lite "girly stuff" haha.
Sen var vi då framme vid fredagen och det var dags för hemfärden. Förresten, måste ju berätta av vi såg delfiner i havet (!) från vår balkong vid ett flertal tillfällen. Det var massvis av dem, så häftigt. Dessutom såg vi delfinerna på riktigt nära avstånd när vi gick ner till stranden. De var ju bara en 20 meter ifrån eller något... galet!
Hoppande delfiner
Så. Det som får avsluta hela denna resa blir denna bild...
...Welcome to the United States.
Spring Break - Virginia Beach pt.1
Fredag och bilfärden startades tidigt på morgonen. Roadtripp'a blidde det ja, men gick bra och var ganska gött ändå för jag och Renae satt i egen bil hela vägen (=supermegaskön tystnad). Haha "pojkarna" fick hållas i en annan bil - japp vi körde alltså TVÅ bilar ner till Virginia, på fyra pers. Inte för att jag har det lättaste baggaget, men ändå... Efter några kortare stopp längs med vägen, utöver det heliga matstoppet, så kom vi fram till hotellet lagom till eftermiddagen. NAJS HOTELL är allt jag har att säga. Utsikten var verkligen p-e-r-f-e-k-t. Blev att dumpa väskorna på hotellet och sedan gå en sväng längs med boardwalk'en, samt att hitta matställe. Visade sig inte bli det lättaste... men tillslut fick vi mat i maggen. Sedan blev det en tidig kväll.
Åkte över Chesapeake Bay Bridge till Virginia Beach- drygt 3 mil!!
Åh!!
Poolområdet
Jag & Ryan vid Neptunstatyn
Under lördagen gick vi först och åt en riktig brunch, sedan bar det iväg till ett "Motor World" där det fanns en himla massa gokartbanor, aldrig åkt så mycket gokart i hela mitt liv!! Haha, men sjukt kul är det ju. Tävlingsinstinkten i mig kommer fram på en gång och jag ville VINNA, VINNA, VINNA! Nåväl, ett par hundra race senare och det var dags för hemfärd- men först ett stopp på paintball stället utanför för Ryans del. Där fick han testa att peppra på ett hundratal skott ut över en bana. Och vad ska jag säga... kulorna är ju tamejtusan svinhårda. BAAAM!! Ajajaj, jag är nog inte så säker längre på att jag vill testa paintball. Såtillvida jag inte vill bli gul & blå...
Motor World
Ryan a.k.a Hannibal
Där har ni oss. Vilka läckerbitar.
På kvällen blev det sedan poolen för oss två. Hopp och lek, sitta på axlar/rygg, volter, lyfta ben kors och tvärs... Kul och krävande- precis som au pair livet ska vara ;) Nog var man lagom mör sen i kroppen, haha! På kvällen blev det en liten promenix och kolla runt i lite affärer. Därefter var även denna dag till ända.
Helt ok...
Söndagen, självaste Easter i USA (alltså påskdagen), började först med att Ryan letade påskägg på morgonkvisten. Sedan stavades dagen parkhäng. Vi åkte till en stor park som hade det mesta i aktivitetsväg; baseballfield, basketplan, lekpark, volleybollplan... t.o.m. kasta hästsko (?!). Haha Amerika alltså. Vi hade det iallafall urmysigt med grillning och hela köret. Efter lunchen blev det vilt frisbee-kastande. Ut på vägen där ja hamnade den ett par gånger...
Tillbaka på hotellet blev det återigen poolen för Ryan och mig, därefter drog vi alla ut och åt mat. Sedan avslutades kvällen med filmmys!
Min pôjk de
Frisbeee
Fortsättning följer...
Pink Poodle
Häromveckan möttes jag av jordens chock när jag tog med mig Prince och gick för att möta upp Ryan från skolan. En mamma kommer gående med sin... ehh s.k. pudel. Såg mer ut som en levande leksak om vi säger så. Hundkraken hade ROSA, ytterst välklippta, bollar ovanför tassarna, ROSA öron, ROSA boll på svansen... Tror ni detta räcker?! Nej, kronan på verket blev att få en FJÄDEREXTENSION (!) mitt på huvudet. Åh, så sött... Ni vet sådana som vanligtvis människor brukar sätta i håret, det är i allafall ytterst populärt bland amerikanare.
Men fatta grejen. Den stackars hunden var totalt utspökad. När Prince hälsade på "Lola", som pudeln hette, visste han väl inte om han skulle äta upp henne eller ej. Är hon en riktig hund?! Hon såg ju typ ut som godis.
Men det värsta är nog det jag svarade kvinnan efter att hon sagt "Nice dog" till Prince: "Thanks! Cute... ehh, dog you have too". Hur kunde ja säga att hunden var söt?! Nej, skäms på mig. En hund ska ju inte se ut sådär. Kvinnan måste ju förstå att det där INTE är okej. Alltså fine... hunden kommer ju inte till skada. Men ändååå. Eller jo, det kanske hunden visst gör med dem färgämnena i pälsen. Jaja, ni hör ju. Jag kan diskutera med mig själv i evigheter.
Iallafall, det finns nog lite för många "desperata hemmafruar" i mina kvarter. Tiden måste ju fyllas med något, så varför inte styla om hunden?
Lite såhär såg "Lola" ut
Smoothie
Et Voilà!
Bruce Springsteen
Konserten skulle vara i East Rutherford, NJ, och vi hade innan bestämt oss för att åka runt tresnåret. Han skulle börja spela halv åtta på kvällen, men det skulle ändå ta ett tag att köra dit från mig, så vi ville vara på den säkra sidan. Men SÅKLART slutade det med att vi hamnade på den OSÄKRA sidan istället... Tack vare en massa strul gällande när Lauren kunde sluta, så kom hon inte till mig förrens vid 4 (!). Och som grädde på moset fick vi inte in adressen på hennes gps. S-T-R-E-S-S!! Tillslut kom vi på den briljanta idén att sätta in min gps (tog jäkligt lång tid att komma på det...) i hennes bil istället. För hennes bil skulle vi bara ha eftersom den är så mycket större. Min bil är väl inte det säkraste du kan färdas i på highway'en, haha!
Roadtripp!!
Framme
Nåväl. Efter ganska mycket trassel då så kom vi äntligen iväg vid halv fem. Blev även lite strul med tullen där då... men what the heck, händer även de bästa haha. Så, glada, och REJÄLT peppade spelade vi hans senaste skiva på högsta volym, samtidigt som vi övade oss på att skrika oss hesa. Väl framme hade vi ändå, tro det eller ej, god tid på oss tills det började släppa in folk, så vi hoppade ur bilen och gick runt lite på parkeringen. Och vad märker vi inte då?! I princip ALLA människor har dragit med sig sin fetaste grill och sitter och BBQ'ar vid bilen. Plaststolar, röda plastmuggar, öl, chips... ja det var äkta campingkänsla över det hela. Vi blir så besvikna över att vi inte tagit med oss ett endaste dugg!! Inget i varken mat- eller dryckesväg. Och vi började även bli rejält hungriga, kul...
Tankar om att försöka "snacka sig in" hos ett gäng där det luktade gott fanns... haha, men vi avstod. T.o.m. parkeringsvakten erbjöd sig att introducera oss "cute girls" för något gäng, för inte kunde vi stå där och glo. Men jorrå, vi tackade snällt - men bestämt - nej till hans förslag. Kan också ha att göra med att det var en gubbe på typ 50 jordsnurr.
Såhär såg det ut överallt...
Uppåt i lägret
Våra matchande outfits :P
När de då äntligen släppte in folk styrde vi stegen mot första bästa snabbmatsställe. I kön blev våra Born To Run tanktop's, uppmärksammade. Endel stannade oss även och frågade vart vi köpt dessa "snygga linnen". H&M, svarade vi då (mest jag) glatt. GO GO SWEDEN! Sedan tog vi oss in i arenan, och i väntan på Bruce berättade Lauren minst sagt en bomb för mig... Jag tappade hakan, men kul var det ;)
MUMS
Jag & Lauren
Sen kom då självaste Bruce Springsteen & The E Street Band in på scenen! Och vilket drag det var, vilket show. De flesta stod upp och dansade större delen av de över 2,5 timmarna konserten varade. Och han sjöng så bra live. Minst lika bra som på inspelade låtar. Sen hade han väl inte det roligaste snacket mellan låtarna... lite väl mycket working class över det hela. Alla fattiga i Amerika o.s.v., vilket ju såklart är bra att han engagerar sig i, men liiite gladare kunde han varit ;) Fast det är ju lite hans stil. Iallafall så kunde han ju plättlätt få med sig publiken - bara att säga några väl valda ord om Philadelphia, som ju är hans hemstad. "Feels good to be home!!" *Publiken jublar*. Lite kul att jag där ett tag trodde publiken buade på honom efter varje låt, jag fattade ingenting när jag hörde "Buuuu...". Det var tack vare Lauren som jag sedan förstod att de med all säkerhet ropade "Bruuuuuce". Haha, det är inte lätt när det är svårt...
Wreckling Ball
Där har vi han
Han tog upp en liten tjej på scenen så hon fick sjunga med i en låt. ALLA tycker det är så himla gulligt, och visst det är det ju. Men jag ser det också som lite småcreapy när han sen ska bära runt henne på scenen och allt...
Han svepte en öl mitt under konserten. Folk gick bananas. Jag tycker inte det är så coolt.
Stagedive
Dancing in the dark och Born to run var absolut bäst! Men lite synd att hela arenan tändes upp när han avslutade med dessa klassiker.
Hela bandet
Det var allt om konserten. Verkligen SÅ bra! Helt overkligt att jag har sett honom. Kan återigen dö lycklig.
Men så till vägen hem. Höga på livet sjöng vi järnet första delen av hemvägen. Sen slog tröttheten till. Så pass mycket för Lauren att hon t.o.m. hamnade på vänster sida (!) om vägen vid en vägkorsning... Jag hasplar ur mig: "Hey Lauren, I think you're on the LEFT side of the road...". Varpå hon svarar: "Holy shiiit!!" Hahaha, vad ska man säga?! Hem kom vi iallafall, runt halv två. Mucho härligt att krama sängen då.
Red Lobster
Shopping innan såklart, jappjapp. Tyvärr inte Jimmy Choo dårå. Liiite svårt med au pair-lönen...
Okej, så till maten (vet att ni är intresserade...): Det börjades med vitlöksbröd, sen en standard för oss- Spinach Artichoke Dip. Sjuuukt gött. Detta följdes av en Ceasarsallad. Men det blev enbart ett par tuggor av denna (matkoman knackade ju på dörren). Vi hade ju inte ens börjat på själva huvudrätten?! Jisses. Det blev att kämpa sig igenom denna, jag tog någon fisk som jag inte minns namnet på, med kräftsås. Blev det då efterrätt?! Klart som korvspa'! Dumt nog ändå... Men vi delar ju allt så fick vi ner denna också ;) Och hur god var den inte?! Såhääääääär god. Chokladälskare som man är blev det en chokladdessert med smält choklad (dör) i mitten.
Det var nog all mat. Happy bellies!! Och jusste, värt att nämna är att två drinkar, Mango Daiquiri, slank ner med. Alkoholfria såklart, som vanligt...
Varför då denna matferre?! Mamsen och pappsen stod för notan, haha. Tack för den söta ni!!
Kvällens bästa: Pontare, Pitbull à la ragga dagga dim och "You know what, it's on ME tonight!"
Driiinkar
Fräsch tjej nr.1
Fräsch tjej nr.2
Lycklig
Idag kom jag hem från fyra helt underbara semesterdagar i Florida med familjen. Kommer leva på dessa dagar läääänge. Så mycket vi upplevde och så himlans mysigt vi hade. Verkligen en oförglömlig resa. Och den inkluderade ju även min 20 års dag (!). Haha, vad tusan hände?! Tja oldie, mina tonårsdagar var härmed förbrukade, jahopp... Liiite skumt känns det alltså. MEN det gillas ju att man få fira med de som betyder mest för en. Jag hade faktiskt inte tänkt nämnvärt på att det skulle bli min födelsedag under tiden där nere. Allt blev ju liksom överskuggat av det faktum att mamma, pappa, Maria + mormor och farmor väntade på mig. I Florida. Av alla ställen. Snacka om rejäl bonus. Slår ju mina 19 tidigare födelsedagar i Kga (tror bannemej jag alltid varit i Charleswood..) med hästlängder.
Ville mest säga att jag lever. Hörs av igen när mina ögon inte skelar av trötthet... Over n' out!
Möttes av detta på mitt rum när jag kom hem i fm - grattisballong och kort från min goa värdfamilj. Vet inte vad det är med mig och dessa ballonger, älskar dem. Den första jag hade (Welcome-ballongen) stod kvar tills typ noll luft fanns kvar...
