Familjen på besök- dag 5 & 6
Tisdagen blev lugnare. Vi nöjde oss med att åka till Cherry Hill Mall över dagen. De var ju såklart tvungna att få se mitt ANDRA HEM he-he ;D Blev en härlig dag som bland annat innefattade en minst sagt roligt stopp hos en försäljare som stod och sålde skönhetsprylar i gången. Jag vet inte hur jag och pappa kom in på att snacka hockey med honom, men det visade sig i allafall att vi delade lite utav samma idol. Frågan är om det enbart har att göra med "the look?!" ;)
Lunch hann förtäras efter lite shopping från familjens sida, sedan körde jag Kerstin hemåt för att möta upp Ryan på skolan.
På kvällen hamnade jag och familjen + Marc och Ryan på... COOL DOG CAFÉ IGEN! :D Ryan ville verkligen dit så det var mestadels för hans skull, men varken familjen eller jag var ju särskilt besvikna över matvalet... haha! Så där satt vi på kvällen och hade det trivsamt. Ryan fick även sin efterlängtade "dessert-korv" (?). Haha japp, ni hörde rätt! Denna dessert-korv är alltså korv (som ni säkert fattar) med brownie, karamellsås OCH peanutbuttersås som topping! Tycker det låter för himla VIDRIGT. Men den var tydligen god (enligt Ryan)... jisses...
Godingen med sin dessert-korv :D
Kvällen tillbringade jag på hotellrummet men familjen. Så välbehövligt att bara kunna sitta och prata i timmar om allt mellan himmel och jord. Ni är guldvärda <3
Sen var det då onsdag (=hemresedagen). Startade med att lämna tillbaka lånebilen, sedan tog vi oss en sväng till Walmart (South Park's hackkyckling). Detta ställe har liksom allt och ingenting, eller stuff som min värdpappa säger. Även ett annat ord för crap. Efter endel turist-inhandlande (däribland en Flyers-keps jag fick av far :P), var det dags att åka hemåt och hämta Ryan. Efter att detta var gjort blev det lunchdags, sista med min familj och värdfamilj för denna gång. 
Hela gänget!
Därefter var det dags för det jobbiga hejdå't... Beslutades att Marc körde dem till flygplatsen, eftersom trafiken var rejäl såhär dagen innan Thanksgiving. Så det var bara att säga pussa och krama om dem och säga hejdå där på uppfarten. Blev såklart ett gråtkalas. I allafall från min sida. Jag har nog inte insett hur mycket jag saknat att ha min familj vid min sida, förrens de kom hit och jag fick uppleva den tryggheten de ger mig igen... Jag fick liksom "tillbaka" dem, och innan man hunnit blinka så skulle de försvinna. Snöpligt. Men dessa dagar som har varit går inte att beskriva i ord...
Jag har världens bästa familj!
