Sista Donken-kvällen
Då har man nyss kommit hem från sista (!) Donken-kvällen med Bettan. Hjälp, vad hände?! Jo tiden drog iväg, det var det som hände... Helt sjukt att det var vår sista gång ihop på vårt "stammis-ställe". Tappat räkningen på hur många kvällar vi faktiskt tillbringat ihop på skunk-stället i Medford. Ja, detta McDonald's ställe är faktiskt under ALL KRITIK!! Så vidrigt när det gäller hygienen (lukten är inte att leka med), och det "jobbar" typ 10 pers där på kvällarna. Om man nu kan kalla det jobba... Det enda de gör är att stå och snacka/skämta/flamsa med varandra. För nog går det inte särskilt fort. Varför stressa?! Dessutom verkar de fått jordens mix på de anställda, alla (då menar jag verkligen alla) har olika stilar. // Observerar-Anna
MEN det är något med detta ställe gör att jag gillar det. Ligget på perfekt avstånd, cirkagurka mitten mellan Bettan och mig, och ja... vi har fått vara ifred. Inte mycket folk så vi kan också skratta och flamsa så mycket (och högt) som vi vill. När man tänker efter är stället egentligen helt P-E-R-F-E-K-T för oss två.
Denna kväll var ju som sagt var speciell. Och det blev ett värdigt avslut. Slutade som så många gånger tidigare med att de ger oss *blicken* som avslöjar att vi måste pallra oss ut därifrån. Ibland har det hänt att de inte har något tålamod (fått nog av oss för längesen), och då blir det andra bullar. Alltså att de kommer fram och säger till oss... Stängningsdags är vid elva, haha.
När Donken-kvällen var till ända skjutsade jag hem Bettan i Kerstin. Åkturen innehöll snack om formande av gräs (!!) samt livliga diskussioner om hur man uttalar vissa ord. Säger man "tanga" eller "tanga" (japp, som i tangatrosa). Vilket tonläge ska man ha?! Bra fråga det där... Fem varv i cirkeln senare (med helljus), så kom vi äntligen fram till svaret - "tanga" hahaha!! Inser även att jag för en gångs skull är bonnigare är Bettan...
Vad skulle mina snart 8 månader i USA varit utan dig?!
MEN det är något med detta ställe gör att jag gillar det. Ligget på perfekt avstånd, cirkagurka mitten mellan Bettan och mig, och ja... vi har fått vara ifred. Inte mycket folk så vi kan också skratta och flamsa så mycket (och högt) som vi vill. När man tänker efter är stället egentligen helt P-E-R-F-E-K-T för oss två.
Denna kväll var ju som sagt var speciell. Och det blev ett värdigt avslut. Slutade som så många gånger tidigare med att de ger oss *blicken* som avslöjar att vi måste pallra oss ut därifrån. Ibland har det hänt att de inte har något tålamod (fått nog av oss för längesen), och då blir det andra bullar. Alltså att de kommer fram och säger till oss... Stängningsdags är vid elva, haha.
När Donken-kvällen var till ända skjutsade jag hem Bettan i Kerstin. Åkturen innehöll snack om formande av gräs (!!) samt livliga diskussioner om hur man uttalar vissa ord. Säger man "tanga" eller "tanga" (japp, som i tangatrosa). Vilket tonläge ska man ha?! Bra fråga det där... Fem varv i cirkeln senare (med helljus), så kom vi äntligen fram till svaret - "tanga" hahaha!! Inser även att jag för en gångs skull är bonnigare är Bettan...
Vad skulle mina snart 8 månader i USA varit utan dig?!
Kommentarer
Trackback
