King of Prussia & Dine-In Movie
Lördagen kom. Vaknade upp hos Bettan. Det första vi gjorde var att äta vår galet goda middag vi tillagat kvällen innan - till frukost (!) Och för att få en riktigt härlig start på dagen toppade vi det med att sleva i oss resten av kladdkakan... Sen blidde det gymmet för oss, vilket man såhär i efterhand kan tycka var ganska lägligt med tanke på den matchock till frulle.
På eftermiddagen rullade vi sedan iväg i Kerstin på ROATRIPP. Dryga timmen bort, utanför Philly, låg målet som för denna gång var det största shoppingcentret på hela Östkusten- King of Prussia. Och precis som vi trodde så var detta helt galet stort, och det var dessutom två feta shoppingmall. Varför bara göra ett liksom?! Iallafall, mäktigt, dock så var inte utbudet det bästa i affärerna...t.ex. Urban Outfitters och Forever 21 har större utbud (därmed bättre) i affärerna på Cherry Hill Mall. MEN det fanns ju sjukt många fler lyxbutiker o.s.v. på detta King of Prussia - ja typ allt du kan tänkas vilja handla... Och nog fick jag köpt endel kläder ändå. Wiiiiieeee mitt shoppingflow har härmed återfunnits :D Fick bland annat med mig en SÅ snygg klänning hem, och sommarshorts (läs: Floridashorts). Ni kan få se dessa inköp på bild vid ett annat tillfälle om ni har (o)tur...
On the road
Gaaaah, jag dör så snygga skor vi provade!
Ja det var ett snyggt shoppingmall, that's for sure
Och som rubriken antyder så slutade inte nya upplevelser här, nej efter en massa shopping hade vi bestämt oss för att testa på det ytterst amerikanska "dine-in movie". Tio minuter bort fanns detta ställe. Dock blev det highway'en fram så det låg inte SÅ nära ändå...
Krävs iallafall ingen Einstein för att förstå att dine-in movie handlar om att förtära mat under själva biofilmen, vilket enligt mig inte kan blir mycket bättre!! Det var verkligen så kul att uppleva, vi kommer in i biografen och varje stol har ett egen bord med tillhörande knapp på. Innan filmen startade (som var This Means War - sjukt bra, sen den!) så kommer en servitör in och tar din beställning. Vi körde såklart på hederlig fettomat, mitt val blev en saftig burgare med pommes. Sen serveras du då maten, och under själva filmen kan du trycka på knappen för exempelvis påfyllning av dricka (vilket jag SÅKLART var tvungen att testa...) Jag blev lite ofrivilligt en komplicerad kund, för jag var även tvungen att be om gaffel till salladen som tillkom burgaren. Men det var ändå lite kul för servitören pratade hela tiden med pipröst och var SÅ försynt. Ny på jobbet där kanske?!
Filmen var, som jag nyss nämt, toppenbra. Helt klart över förväntan. Rolig som bara den, blev allt några asgarv där i biostolen. Och jag tror bestämt att jag funnit mig en ny hunk :D
Movie Tavern - bästa bioupplevelsen hittills!
Menyn till höger där ja :P
Innan vi drog hemåt efter denna låånga dag, fick vi uppleva några minst sagt traumatiska toalettbås. Den var liksom inte lilla glipan mellan dörr och vägg om jag säger så... Varför hålla det privata privat? Haha! Vår övertrötthet slog härmed iallafall till, vilket resulterade i kvällens citat "Må bäste kvinna vinna!"
Ett fel vägbeslut hemåt blev det, bara ett... sedan landade vi i Shamong lagom till natta'. Blev att snabbt somna i Bettans not-so-masterbed, för det var ju LIVSAVGÖRANDE saker på g nästkommande dag... (Inget skämt)
Ett Halvår
Idag har jag varit i USA i ett halvår. ETT HALVÅR (!) Hur i hela friden har det kunnat gå så extremt fort? Skype'ade precis med pappa och han fick sig en smärre chock när jag berättade för honom. Gött att du håller koll på hur länge dotter'a varit borta he-he... Jag fick även hört lite mer om Florida, nuuu är boende och flyg bokat för min kära familj, farmor.... OCH MORMOR!! Jag blev alldeles lyrisk när jag fick höra att även hon nu bestämt sig för att följa med. Kan ni tänka er ett halvår utan de människor som betyder allra mest? Det är svårt att förstå, men man överlever faktiskt haha... mycket tack vare Skype då ;)
Iallafall, de blir FEM personer som jag möter upp i Florida. Wohooooo!! Alldeles, alldeles underbart. Och det bästa av allt är att det bara är lite drygt två månader dit. Ingen tid alls för en au pair! Två månader säger bara tjoff...
Jag & mina syskon. Saknar verkligen vårt småtjaffsande! Nu har jag istället Ryan som ger mig (mer än) tillräckligt av den varan :P
Halv Åtta Hos Mig
Tanken var att jag, Bettan och två andra tjejer skulle styra värsta finmiddagen med efterrätt och hela tjottan. Slutade med att det bara blev jag och Bettan, vilket inte blev så tokigt det heller ;)
Jag kom till henne halv åtta på kvällen, därmed var denna helgen invigd, blev att dumpa stora väskan och sedan blev det raka vägen mot Shop-Rite för att inhandla ALLA ingredienser till kvällens rätt: Pappas uuubergoooda köttfärssås, med spaghetti såklart, och sallad till detta. Sedan skulle vi lyxa till det med kladdkakebak till efterrätt (som råkar vara systerysters pangrecept). Haha jag tog faktiskt med mig ett häfte med recept när jag kom hit, vilket dessvärre inte blivit såå använt... Skäms! Men nu så, dags för ändring!
Vi gick iallafall runt i affär'n och plockade på oss det ena efter det andra, liite rädda för vad notan skulle landa på blev vi allt... Men vi kom undan helt ok faktiskt :P
Väl hemma hos Bettan, som osade FF hela långa helgen (jippiii), blev det att runt tio dra igång med världens matlagning (som i slutändan hade kunnat föda halva Afrika, typ). Tid tog det allt, med med Eros Ramazotti (!) på Spotify och det obligatoriska sf'andet, gick det som smort ändå. Haha jag måste bara slå ett slag för Eros alltså, hur sköna låtar har han inte gjort?! Kvällen stavades ALLSÅNG till Cosa Mas Bella, bland annat...
Efter elva på kvällen hade sista spaghetti & köttfärssåsen funnit sin rätta plats i maggen, men detta var ju inte slutet! Kladdkaka plus jordgubbar plus glass skulle få joina, vilket allt som allt blev färdigätet efter midnatt... Tror vi hade en alldeles UTMÄRKT förbränning efter detta food-marathon haha!
Men det var äkta husmors-stil på oss vill jag lova, som resulterade i underbart fredagsmyyyys!!
Grocery-shopping
Haha j**la kladdkaka och få loss... (krävdes STORA sleven)
Doin' some cookin'
TADAAA no.1
TADAAA no.2
NHL
Jag kan härmed lika gärna trilla av pinnen och dö. Av ren och skär lycka. Mitt liv är liksom fulländat. Inget mer att uppnå... Skämt åsido ;)
Men denna dag alltså. 11 februari 2012. Den går till historien. Det hela började med att Bettan kom till mig på lördagsmorgonen, därefter skulle vi fixa oss. Observera nu att detta "fix" inte var det vanliga smink, hår o.s.v. Nej, nu var det dags att visa oss från vår absolut SVENSKASTE SIDA (tänk vääääldigt mycket stolt svensk), eftersom vi då skulle hejja fram THE MAN i Rangers mål-kasse. Så det var på med de patriotiska Tre Kronor-tröjorna (som vi lånade av Bettans värdbarn) och sedan, icke att förglömma, två utmärkande svenska flaggor på vardera kind. Sen var vi i hamn. Ingen skulle härmed kunna undgå vilket land vi tillhörde! Att vara såhär crazy-supporters har liksom aldrig fallit oss in tidigare, men nu är man ju i USA, där det INTE finns några gränser! Så sagt och gjort. Aldrig känt mig så mycket groupie i hela mitt liv (och kommer nog aldrig göra det heller...)
Men som om inte detta var nog, så hade vi även dagen till ära fixat helt perfekta skyltar tillägnade vår favorit. ALL IN var det ja?!
Iallafall så stod det på dessa följande: Henrik Lundqvist - Made In Sweden & Henrik Lundqvist - The King #30
Uppladdning i Marlton
Så med plakaten, ansiktsmålningen OCH tröjorna, var vi bokstavligt talat Gul & Blå som äntrade Kerstin och startade resan mot målet: Wells Fargo Center i Philly. Och jag kan väl säga såhär...resan startade ju inte helt utan drama. Typ som alltid när det gäller oss. Vi är inte i hamn förrens iallafall ett eller två missöden. Haha pappa, du skulle skaka på huvudet. Tror aldrig jag slutar förvåna dig över att allt i slutändan alltid löser sig för mig. Vad dramat var denna gång? "Råkade" köra åt fel håll till en början, tack vare en viss person ännu en gång tryckte in "avoid tulls" på gps'en :P MEN SKAM DEN SOM GER SIG! Till arenan kom vi såklart, och vi hann inte längre än till parkeringen, förrens kvinnan som tog betalt såklart kastade en extra blick mot mig och mina svenska-flaggan-målade-kinder. Och detta skulle ju bara visa sig bli början...
Wells Fargo Center
Det första vi gör efter att vi parkerat är att gå in i närmsta souvenir-butik i hopp om att finna lite Ranger's-prylar. Såklart ville vi ju ha Henke's #30 tröja- men NEJ... det var ju i Flyers hemma-arena vi befann oss i så en Ranger's pryl gick inte att skåda så långt ögat kunde nå. Jag tog istället upp jakten på någon schysst tröja till farsan, som är troget Flyers-fan. Detta funkade dock inte så bra heller. Jag fick helt enkelt ge upp jakten för tillfället.
I väntan på insläpp
Men nu till detta som skulle bli HELT avgörande för att denna dag blev så PERFEKT som den möjligtvis kunnat bli. Inne i butiken stötte vi på två tvättäkta Ranger's fans (tänk far och son som åker land och rike runt för att stödja SITT lag), som såklart uppmärksammar att vi är från Sverige (dahh), och vi förklarar vår kärlek till Henke Lundqvist. I och med detta var det liksom match made in heaven! Pappan (som hade stenkoll på allt och t.o.m. besökt hotellet Ranger's-spelarna bodde på, samma morgon) sa att om vi ville se när Ranger's spelarna värmde upp (really close-up) så var det bara att hänga på dem. Man bara "Hallåå?! JAAAAA!!" Så när dörrarna öppnades och vi fick gå in i arenan var det två ivriga tjejer som småsprang efter pappan. Haha jag blev t.o.m. så ivrig att jag höll på att snubbla nerför trappan...
Alltså vi inser nu att vi kommer att stå på THE PLACE TO BE, där alla Ranger's-grabbarna går på isen, alltså vid ingången (!). Det går inte att komma närmre. Hur sjuk tur får man ha på en skala?! Jag säger då det, det ska vara Bettan och jag som har detta flytet att halka in på ett bananskal right next to Ranger's båset. O-V-E-R-K-L-I-G-T
Ingången där bakom ja...
Väntan på HENKE
Alla Flyer's vinster
Bruce'an kom med på ett hörn
Värt att nämna är också att våra "riktiga" platser skulle vara på den absolut översta sektionen, typ i mitten. Alltså bara "aningen" högre upp... Men dessa platser gick verkligen inte av för hackor de heller, vi såg superduper bra. Kul ändå att vi verkligen såg till att göra det allra bästa av våra NHL-biljetter, erkänn bra bror?! ;)
Här börjar en Ranger's spelare ladda upp... och vi hänger ner med våra huvuden och tittar in (såå nyfikna)
Fler och fler spelare kommer ut, och så "vakten" då
Under väntan på att hockeyspelarna skulle komma ut fick vi både en och två (t.o.m. tre) instruktioner av ett sant Ranger's fan hur vi skulle bete oss. Gubbe i sisådär 50 års åldern som MER än gärna ville prata med två unga, svenska flickor...haha! Stundtals livliga diskussioner hade vi, som fick oss att inse att det är bäst vi håller tungan rätt i mun om vi inte vill riskera att provocera en "typisk" huligan. "Show Henke some lööve" blev det typiska citatet denna gubbe körde på. Detta "love" var att hänga ner vid stängslet med armen och hoppas på att få ett knogslag från honom då han gick ut på isen.
När då stunden var kommen och spelarna kom ut, vilket vi kunde se precis eftersom vi kikade in i spelargången, (det ni...) så gick allting ändå så pass fort att vi inte riktigt hann reagera. Henke gick med snabba steg såklart först ut på isen....och vipps så var han borta. Något knogslag gav han oss inte denna gång, däremot fick vi en mängd av denna vara av var och varannan av övriga spelare. Sen börjar då spelarna värma upp, och vi står ju tamejtusan två meter från båset, så den ena efter den andra spelaren kommer ju tillbaka och ska stretcha, dricka vatten, prata med tränaren o.s.v. Och mitt i allt detta står VI och viftar som galningar med våra skyltar. Vi dör ju bokstavligt talat varje gång Henke kommer nära, ahmajgaaaaad så nära vår drömkille. Och så, PLÖTSLIGT HÄNDER DET! När Henke står vid båset och ska byta klubba så tittar han upp mot oss, jag ser honom i ögonen (!), han läser våra skyltar och sedan ger han oss en huvudnick (!). Uppmärksammade av Henke Lundqvist!! Det kan INTE bli bättre, både Bettan och jag dör samtidigt som vi skriker oss hesa när vi tittar på varandra. Nyp mig i armen, har det verkligen hänt?!
Klubborna (Henkes till höger)
Stod nästan i båset...
Fixa klubban är ju bra
The King himself stretchar
Oh my God
Alla spelare på isen
Haha detta hat...
Då uppvärmingen sedan var färdig, och Henke som vanligt var den första att gå av isen, hände något som fick oss att hamna i sjunde himlen. Massa personer hänger ner och vill få en touch av Henke och övriga spelare, jag och Bettan står längst in. Henke går bara snabbt framåt och tittar ner...TILLS han ser de gul-blå armarna (våra)och liksom medvetet ger oss ett varsitt knogslag. Sedan får vi ytterligare en drös "knogisar" av andra spelare, men detta var liksom aningen obetydligt vid det här laget...
Därefter letar vi oss upp till våra platser. Kortsidan, och högt upp som sagt, men vi hade full koll på allt. Och sedan BÖRJAR MATCHEN! Och vilken grym match det var, herregud. Tempo't, tacklingarna, fighterna (!), det var bara så spännande. Kan säga att jag njöt för fullt. Lite kul att vi först uppmärksammar att Bettan hamnade bredvid värsta fettot, liksom så stor att hon fick trycka sig lite åt sidan mot mitt håll för att sitta avslappnat. Sedan märker vi att det sitter ett ÄNNU större fetto på min sida, på andra sidan mellan mig och trappan. Tja...är man i Amerika så är man.
Efter första perioden så var vi såklart tvungna att gå och köpa oss hederlig hockeyföda: Fries with crabflavour (?) and cheese. Såklart kunde man köpa double-cheese om man ville, men vem vill det? Så kommer man på att svaret sitter bredvid en...
Lyckan personifierad x2
Galet stort!!
....
Bettan och hockey-käket
Hejja Hejja
Men alltså, jag måste bara nämna hur uppmärksammade vi blev, HELT SJUKT. Skojjar inte när alla tittade, det kom kommentarer haglade över oss från vänster och höger. "Oh, Swedish girls!", "I love Sweden", "Sweden got nice ass", "Can I take a picture of you?", "Swedish girls- You gotta' love them" Och hör på denna då: "You look like you're related to Henke Lundqvist"
Under matchens gång blev vi även filmade flera gånger, kamera-mannen stod ju med kameran riktade mot oss... grejen var bara den att vi INTE hamnade på skärmen. Satan. Envisa gubbe som säkert fick direktiv från nån snubbe "högre upp" att inte kunna visa oss (för vi höll ju på motståndarlagets målvakt). Nej, det ska tydligen bara vara Flyer's-fans. Dålig stil. Dessutom kom han med den usla ursäkten senare, då gick förbi honom vid matchens slut, att "Nobody understand Swedish". Grejen var ju den att plakaten var skrivna på engelska...
Själva matchen slutade 5-2, till New York Ranger's. Helt underbart att Henke levererade och att de vann! Vi var ju några av de få Ranger's fans som firade vinsten på läktaren... Men det var kul att Philadelphia Flyer's ändå gjorde mål (trots The King i målburen), för hela arenan KOKADE ju då. Blev en eufori bland människor i orange't och svart, vilket var en häftig upplevelse. Människorna på andra sidan såg ju ut som myror...
Nationalsången sjöngs såklart
Henke ensam på isen... eler hur var det nu?
Klassisk NHL-fight
Stolta, och med huvudet högt, tog vi sedan några "ärevarv" i gången... haha bara för att visa upp oss lite extra, och riktigt trycka in i folk hur bra det var att Ranger's och HENKE vann! Hade det inte varit för vi var tjejer och svenskar (alla älskar Sverige...), så hade nog denna provokation inte varit på sin plats.
Jag köpte även en liten present till pappa <3 Men den får du se i Florida!
På vägen tillbaka till Kerstin gick vi förbi de slibbigaste poliserna vi stött på, tänk bondage så förstår ni nog... För övrigt så placerade vi därefter strategiskt plakaten synliga i bakfönstret på Kerstin... Vi borde tamejtusan få betalt så mycket som vi marknadsför Henke Lundqvist och Sverige ;)
Det var då dagen som hade allt, och lite till...
Happy Valentine's Day
Vaknade upp imorse och möttes av denna syn:
Härlig omtanke från min goa värdfamilj :)
Nu sitter jag här, men tusen tankar snurrandes i huvudet... blir att försöka få ordning på dessa ikväll då jag förmodligen ska träffa min favorit!
Förövrigt så KOMMER det komma en update om NHL-matchen och HENKE LUNDQVIST! Jag ska bara få tid och ork till att göra det ;)
Breaking News
För det första: Patricia, min gamla barndoms- och högstadievän, ska komma HIT TILL USA den 22 Maj. Ni förstår nog inte hur glad jag är över detta. Stort är det! Hon kommer på tisdagen och åker hem tisdagen därpå. Jag ska då ta tre semesterdagar (inklusive helgen), till att hitta på en massa, massa roligheter ihop med henne. NYC är allt jag har att säga!! :D
För det andra: I slutet av April, närmare bestämt den 26:e, kommer jag med högsta sannolikhet att befinna mig på en beach i Florida med mamma, pappa, Maria och kanske farmor. En liten mini-semester blir det skulle man kunna säga, som kommer vara i fyra dagar. Weehooooo!!
Sen får vi ju inte glömma att det snart närmar sig NHL-matchen, snart smäller det! På lördag, på lördag....
Och för att nämna därtill, så är en spring break-vacation inbokad med min värdfamilj i början på April, en Bostonweekend skall göras med Bettan, likaså ännu en collegeweekend på Long Island... Sen är det även lite andra äventyr som finns på kartan!
Ja, ni hör ju - FULLT UPP kommer jag ha. Just nu leker livet!
Tack vare Padde's goda nyheter åkte jag till Vickan och unnade mig! Inte shoppat på eeevigheter så detta var jag värd :P
One day in U.S.
Vaknar när jag känner för't (haha), närrå... men försöker infinna mig vid gymmet runt 9-10. Blir det inte gym försöker jag ta mig ut på en pw. I allafall tar det cirka 15 minuter att köra till gymmet så allt som allt blir jag borta i runt 2 h, ibland mer... Innan jag åker sätter jag på en tvätt om det behövs. När jag sen kommer hem så kanske jag slänger in en till tvätt om det behöver tvättas nåt mer (mycket handdukar nuförtiden då jag drar med mig en till gymmet varje gång). Är det städardags av badrummet, Ryans rum eller byte av hans sängkläder så görs detta, vilket är en gång i veckan/varannan vecka beroende på grej. Sedan blir det ofta Skypedejter eller något annat kul, innan Ryan kommer hem från skolan vid 3. Antingen cyklar han till och från skolan själv eftersom den bara ligger minuter bort, eller så hämtar jag upp honom med bilen. Därefter är det hederligt snack's-time som gäller. Sedan är det dags för homework, där jag mest ser till så att han gör sina läxor (matten klarar han så bra av själv den talangen). Blir mycket "övervakning" från min sida, då han kan ha liiite svårt med fokuseringen. "Oh look, a squirrel!" är ett ofta förekommande uttryck ;)
Sen kommer vi till det roligare: antingen hänger vi bara (tänk bror & systerhäng), eller så kanske vi har favoriten "catch". Tv-tittande brukar det även bli... Annars kanske han har en play-date. Vanligtvis har han någon kvällsaktivitet (bland annat karate två gånger i veckan), som jag då kör honom till. Innan eller efter detta (beroende på tidpunkt för aktivitet) är det middagsdags. Då står kocken Anna i köket, vilket jag erkänner inte är såå svårt med tanke på att Renae oftast säger vad som skall lagas eller förbereder något. Svårigheten är snarare att få i grabben de omtalade grönsakerna... Haha, att det ska vara så euuuww med det gröna?! Såklart blir det disk och sådant på detta, hålla rent och snyggt i köket har verkligen blivit lite av min grej (det ni mor och far). Man går ju runt och är lite av en hemmafru här borta, haha ;) När middag och eventuell kvällsaktivitet blivit gjord kan det behövas göras ytterligare läxor, såsom 20 minuters läsning. Då fixas detta, sedan blir det slappande tills 8-snåret då det är förberedelse för läggdags (=borsta tänderna). Skolväskan ska även vara redo för nästa dag, samt att saker och ting (såsom kläder) är undanplockade i hans rum. Runt 8.30 kommer Renae hem, så därefter kan jag möta upp mina vänner för lite härligt myshäng om jag känner för det, vilket jag ofta gör ;) Annars blir det mest chill framför datorn eller tv-tittande och ICKE ATT FÖRGLÖMMA bloggande...
Ja, något sånt där ser mitt amerikanska vardagsliv ut i korta drag.
Pw-redo! Kan förövrigt inte säga nog mycket hur mycket jag älskar The Script's- For The First Time
På gymmet... Två svenska yrväder tar alltid över omklädningsrummet, stackars tanter...
...I Wanna Ride It All Night Long
Här kommer då fortsättningen på föregående inlägg!
Efter maten drog vi oss vidare mot The Boardwalk Hall, där kvällen konsert skulle tas vid.
Aningen vindbitna på Boardwalk'en
Innan vi kom in i själva arenan ställde vi oss och köpte lite (o)coola Rascal Flatts-tishor. MÅSTE ju bara ha som ett kul minne ju ;) Där de sålde lite artistprylar såg vi även grejer med Sarah Evans som skulle vara förband OCH nån snubbe som hette Hunter Hayes. Whatever... tänkte vi om honom. Någon dålig countrykille som har sitt utseende att tacka för sitt artisteri, och som vill få tonårshjärtan att stå i brand a la Bieber! Men jag kryper till korset gällande mina förutfattade meningar. De visade sig vara HELT KOLOSSALT FEL! När denna unga pöjk, som visade sig vara förbandet till förbandet, började spela, så dog vi alla tre! Han var en grym sångare och låtarna var såå bra. Haha, ni märker att jag blev helt starstruck? Hans ögon var en gudagåva, likaså armarna. ARMARNA ALLTSÅ (!)
Hunter Hayes blev killen som på några ögonblick stal lite utav hela showen...
Stor arena
Otroligt glad att det fanns bigscreen bredvid scenen så man fick se han NÄRMRE
Efter Sarah Evans uppträdande var det då dags för Rascal Flatts! Och de var SÅ bra, jag blev väldigt positivt överraskad. Grymt duktiga live, både gällande sången och snacket mellan låtarna. Alltså mer avslappnade killar (gubbar?) för man leta efter, haha! Mellansnacket var så härligt avslappnat, inget inövat tjaffs utan de gick runt där på scenen och hade "vanliga" konversationer med alla tusen pers eller vad det var. Skickligt gjort! Det kändes så internt och befriat, den ena påstod att han var den sexigaste (?) i bandet, och den yngsta av "gubbarna" fick höra att han var Bieber om typ 30 år...
Rascal Flatts
LYCKA- Bettans favvoband :D
Magiskt
Klart som korvspa' att showen slutade med att marinkåren kom in och fick möta publikens jubel. True American Style!
Alldeles bubbliga av lycka efter konserten hittade vi (tillslut) Kerstin och åkte hemåt vid midnatt. Roadtripp genom en liite mer avlägsna delen av landet blev det, då Bettan råkade trycka in "avoid tulls" på gps'en. Haha vi fick se både det ena och det andra stället där vi INTE hade velat satt våra fötter på... Men Sara såg då inget utav detta eftersom hon somnade illa kvickt. Under resan hem kom iallafall Bettan och jag till insikt med vilka SJUKA liv vi lever här i USA (på ett bra sätt).
Kom hem vid ett söndagmorgon, då blev det att sussa gott (som min älskade mormor säger<3) i cirka 11 timmar (!) Gud så utslagna vi var. Efter ett låångt uppvaknande blev det Starbuck's frulle/lunch och myshäng. Sedan skiljdes vi åt då Sara skulle hemåt till NY (där hon jobbar som au pair). Sjukt bra hade vi tre haft det!
Söndageftermiddag spenderade jag sedan med min goa värdfamilj, kollade lite All-Star hockey med Ryan bland annat. Sedan blev det en relativt tidig dejt med sängen!
Life Is A Highway...
Så mycket händer hela tiden. Så. Mycket. Lördagen för två helger sen var helt underbar (med bortsett från den minst sagt kat-a-strofala klippning på morgonkvisten). Jag skulle klippa mig för första gången (!!) här i staterna, och ja... det blev då en "klippning" som hette duga. Även om slutresultatet inte blev så dåligt trots allt, så kan jag LOVA att jag tvekade på min frisörs klippar-skills. Alltså hon var så amatörsmässig, allt gick i slow motion och när hon väl skulle klippa så "tappade" hon håret flera gånger ur handen... Tror bestämt att jag fick bokat en icke-fullfjädrad-frisör, trots att jag sa när jag ringde att jag ville ha en "regular". Frustrerad är i allafall ordet!! Men hör då på detta: När jag förra veckan fick samtal från salongen som ville fråga mig om jag blev nöjd med klippningen, så svarade jag (som den äkta mes-svennen jag är) att ALLT gått jättebra. Haha såå typiskt svensk, inte vill man trampa någon på tårna. Ärlighet, vad är det?! Men måste också säga att jag även ljöd p.g.a. att jag inte orkade ta den diskussionen angående hur oproffsig hon faktiskt var... I vilket fall, jag får då skylla mig själv, samtidigt som jag tycker synd om nästa kund som får min frisör.
Så till det underbara lördagen bjöd på. Vid ettsnåret drog jag till Bettan där även Sara var, och vi började tagga och göra oss redo för en COUNTRYKVÄLL! Vi var trio'n som nu skulle till Atlantic City och se Rascal Flatts live! Men rutiga skjortor, boots och hela tjottan gick vi ALL IN. Och vid tretiden rullade vi iväg i Kerstin mot målet, men Rascal Flatts spelandes på högsta volym. Äkta roadtripp vill jag lova!!
När vi senare kom fram blev det att parkera min pärla på Ceacar's Palace, och därefter, i (alltför) matchande outfits (som t.o.m. Bettans värdmamma först blev förbryllad över) styra stegen mot... The Melting Pot. Ni vet den där fondue-restaurangen jag skrivit om i ett tidigare inlägg? Här blev det att avnjuta en lika himmelsk god måltid även denna gång. Trots "lite" problem med potatisen (målet blev att få den gå från stenhård till... ja hård?) Vi hade det så trevligt, så trevligt. Och jag D-Ö-R på chokladfonduen.
Om matkoman infann sig?! Jajjamensan... 
Kan det varra country vi ska se?!
Matchande outfits var det här
På väg :D
Målet!
Yin-Yang chokladfondue
Lagom gott
Tre rutiga skjortor satte sig till bords
Och var såhär glada
Fina sällskapet...
...som sedan föll offer för matkoma
Nej vet ni vad, själva konserten får bli ett kommande inlägg. Skrivkrampen tog visst över nu... :P
You've Got Mail
... ÄLSKAR att få post!! Bland det bästa som finns, for real :D
En (stor) gnutta Sverige damp i brevlådan idag, innehållande lite av det bästa lilla landet lagom har att erbjuda. HURRA!
Tack och bock la familia!
