Life Is A Highway...
Så mycket händer hela tiden. Så. Mycket. Lördagen för två helger sen var helt underbar (med bortsett från den minst sagt kat-a-strofala klippning på morgonkvisten). Jag skulle klippa mig för första gången (!!) här i staterna, och ja... det blev då en "klippning" som hette duga. Även om slutresultatet inte blev så dåligt trots allt, så kan jag LOVA att jag tvekade på min frisörs klippar-skills. Alltså hon var så amatörsmässig, allt gick i slow motion och när hon väl skulle klippa så "tappade" hon håret flera gånger ur handen... Tror bestämt att jag fick bokat en icke-fullfjädrad-frisör, trots att jag sa när jag ringde att jag ville ha en "regular". Frustrerad är i allafall ordet!! Men hör då på detta: När jag förra veckan fick samtal från salongen som ville fråga mig om jag blev nöjd med klippningen, så svarade jag (som den äkta mes-svennen jag är) att ALLT gått jättebra. Haha såå typiskt svensk, inte vill man trampa någon på tårna. Ärlighet, vad är det?! Men måste också säga att jag även ljöd p.g.a. att jag inte orkade ta den diskussionen angående hur oproffsig hon faktiskt var... I vilket fall, jag får då skylla mig själv, samtidigt som jag tycker synd om nästa kund som får min frisör.
Så till det underbara lördagen bjöd på. Vid ettsnåret drog jag till Bettan där även Sara var, och vi började tagga och göra oss redo för en COUNTRYKVÄLL! Vi var trio'n som nu skulle till Atlantic City och se Rascal Flatts live! Men rutiga skjortor, boots och hela tjottan gick vi ALL IN. Och vid tretiden rullade vi iväg i Kerstin mot målet, men Rascal Flatts spelandes på högsta volym. Äkta roadtripp vill jag lova!!
När vi senare kom fram blev det att parkera min pärla på Ceacar's Palace, och därefter, i (alltför) matchande outfits (som t.o.m. Bettans värdmamma först blev förbryllad över) styra stegen mot... The Melting Pot. Ni vet den där fondue-restaurangen jag skrivit om i ett tidigare inlägg? Här blev det att avnjuta en lika himmelsk god måltid även denna gång. Trots "lite" problem med potatisen (målet blev att få den gå från stenhård till... ja hård?) Vi hade det så trevligt, så trevligt. Och jag D-Ö-R på chokladfonduen.
Om matkoman infann sig?! Jajjamensan... 
Kan det varra country vi ska se?!
Matchande outfits var det här
På väg :D
Målet!
Yin-Yang chokladfondue
Lagom gott
Tre rutiga skjortor satte sig till bords
Och var såhär glada
Fina sällskapet...
...som sedan föll offer för matkoma
Nej vet ni vad, själva konserten får bli ett kommande inlägg. Skrivkrampen tog visst över nu... :P
