Bruce Springsteen

Dags att berätta lite mer om Bruce-konserten jag och Lauren var på den 3 April. Dagen var ju inte utan drama om jag säger så...
Konserten skulle vara i East Rutherford, NJ, och vi hade innan bestämt oss för att åka runt tresnåret. Han skulle börja spela halv åtta på kvällen, men det skulle ändå ta ett tag att köra dit från mig, så vi ville vara på den säkra sidan. Men SÅKLART slutade det med att vi hamnade på den OSÄKRA sidan istället... Tack vare en massa strul gällande när Lauren kunde sluta, så kom hon inte till mig förrens vid 4 (!). Och som grädde på moset fick vi inte in adressen på hennes gps. S-T-R-E-S-S!! Tillslut kom vi på den briljanta idén att sätta in min gps (tog jäkligt lång tid att komma på det...) i hennes bil istället. För hennes bil skulle vi bara ha eftersom den är så mycket större. Min bil är väl inte det säkraste du kan färdas i på highway'en, haha!


Roadtripp!!


Framme

Nåväl. Efter ganska mycket trassel då så kom vi äntligen iväg vid halv fem. Blev även lite strul med tullen där då... men what the heck, händer även de bästa haha. Så, glada, och REJÄLT peppade spelade vi hans senaste skiva på högsta volym, samtidigt som vi övade oss på att skrika oss hesa. Väl framme hade vi ändå, tro det eller ej, god tid på oss tills det började släppa in folk, så vi hoppade ur bilen och gick runt lite på parkeringen. Och vad märker vi inte då?! I princip ALLA människor har dragit med sig sin fetaste grill och sitter och BBQ'ar vid bilen. Plaststolar, röda plastmuggar, öl, chips... ja det var äkta campingkänsla över det hela. Vi blir så besvikna över att vi inte tagit med oss ett endaste dugg!! Inget i varken mat- eller dryckesväg. Och vi började även bli rejält hungriga, kul...
Tankar om att försöka "snacka sig in" hos ett gäng där det luktade gott fanns... haha, men vi avstod. T.o.m. parkeringsvakten erbjöd sig att introducera oss "cute girls" för något gäng, för inte kunde vi stå där och glo. Men jorrå, vi tackade snällt - men bestämt - nej till hans förslag. Kan också ha att göra med att det var en gubbe på typ 50 jordsnurr. 


Såhär såg det ut överallt...


Uppåt i lägret


Våra matchande outfits :P 

När de då äntligen släppte in folk styrde vi stegen mot första bästa snabbmatsställe. I kön blev våra Born To Run tanktop's, uppmärksammade. Endel stannade oss även och frågade vart vi köpt dessa "snygga linnen". H&M, svarade vi då (mest jag) glatt. GO GO SWEDEN! Sedan tog vi oss in i arenan,  och i väntan på Bruce berättade Lauren minst sagt en bomb för mig... Jag tappade hakan, men kul var det ;)


MUMS


Jag & Lauren

Sen kom då självaste Bruce Springsteen & The E Street Band in på scenen! Och vilket drag det var, vilket show. De flesta stod upp och dansade större delen av de över 2,5 timmarna konserten varade. Och han sjöng så bra live. Minst lika bra som på inspelade låtar. Sen hade han väl inte det roligaste snacket mellan låtarna... lite väl mycket working class över det hela. Alla fattiga i Amerika o.s.v., vilket ju såklart är bra att han engagerar sig i, men liiite gladare kunde han varit ;) Fast det är ju lite hans stil. Iallafall så kunde han ju plättlätt få med sig publiken - bara att säga några väl valda ord om Philadelphia, som ju är hans hemstad. "Feels good to be home!!" *Publiken jublar*. Lite kul att jag där ett tag trodde publiken buade på honom efter varje låt, jag fattade ingenting när jag hörde "Buuuu...". Det var tack vare Lauren som jag sedan förstod att de med all säkerhet ropade "Bruuuuuce". Haha, det är inte lätt när det är svårt... 


Wreckling Ball


Där har vi han




Han tog upp en liten tjej på scenen så hon fick sjunga med i en låt. ALLA tycker det är så himla gulligt, och visst det är det ju. Men jag ser det också som lite småcreapy när han sen ska bära runt henne på scenen och allt...


Han svepte en öl mitt under konserten. Folk gick bananas. Jag tycker inte det är coolt.


Stagedive


Dancing in the dark och Born to run var absolut bäst! Men lite synd att hela arenan tändes upp när han avslutade med dessa klassiker.


Hela bandet

Det var allt om konserten. Verkligen SÅ bra! Helt overkligt att jag har sett honom. Kan återigen dö lycklig. 

Men så till vägen hem. Höga på livet sjöng vi järnet första delen av hemvägen. Sen slog tröttheten till. Så pass mycket för Lauren att hon t.o.m. hamnade på vänster sida (!) om vägen vid en vägkorsning... Jag hasplar ur mig: "Hey Lauren, I think you're on the LEFT side of the road...". Varpå hon svarar: "Holy shiiit!!" Hahaha, vad ska man säga?! Hem kom vi iallafall, runt halv två. Mucho härligt att krama sängen då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0